Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Humor!

Är någonting som förljuvar mitt liv en hel del. Att någon lagt lite möda på att förnöja mig. Sådana personer har en värdegrund jag helt delar
Vilket jag är mer tveksam om när det gäller den värdegrund som kommunen ser som sin…

Liksom den brist på humor som (all) kommunal verksamhet uppvisar. Jag förstår det verkligen inte – att där inte finns en enda person i vår kommun som (offentligt) vågar visa upp lite sprallighet.
Med glimten i ögat – driva lite med sig själv och vad kommunen håller på med.
Vilket långsamt har fått en fördom om kommunpolitiker att växa inom mig ”att de är träiga principryttare med strumpor i sandalerna som skoningslöst kan mörda varje uns av spiritualitet i viken middagskonversation som helst.”
(snott från Johan Hakelius)

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En MP dröm?

Jag har lätt att få tankeanknytningar (associationer) när jag ser bilder. Såg nyss den här bilden och genast dök ”tanken” upp – motsvarar inte den här bilden en miljöpartist hemliga längtan?

En stund senare, under lunchen, satt jag och funderade över att jag inte kan påminna mig om att ha kännedom om att någon miljöpartist har skrivit en beskrivande (gediget förtydligande) text om hur hans/hennes perfekt utformade samhälle skulle se ut.
Däremot tycker jag mig minnas en hel del saker ”de är emot”.
Men inte där med någon slags medföljande klargörande slutsats om hur det skulle påverka samhället i stort.

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En miljöpartist?

Läser i ett inlägg hos DGS:

”När Sigmund Freud utarbetade sin psykoanalys i början av 1900-talet gav även han stor vikt åt skuldens eller snarare skuldkänslans betydelse i våra liv. Han menade att neurotiska människor som själva lägger hinder i vägen för sin lycka ofta lider av en stark skuldkänsla.
Neurotiker går genom livet med känslan att de måste betala för något de fått eller gjort. Freud utarbetade som bekant en teori om ett ”överjag” som fungerar som en kritisk och en straffande instans i det mänskliga psyket.
Vi hindras att förverkliga våra begär, vår vilja, vi hindras att njuta och ta för oss av livet av ett anklagande överjag som likt en sträng förälder hela tiden håller oss på mattan.”

Är inte det en bild av, beskrivning av, en miljöpartist? Frågar jag mig själv, och är benägen att hålla med, och tackar försynen för att mitt eget ”överjag” verkar vara ett synnerligen klent sådant…