Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Rikspolitik

Våra beslutsfattare…

Har det inte för lätt – tänkte jag nyss när jag läste vad Lennart Bengtsson (som du borde veta vem det är) skriver i en kommentar till en artikel på DGS. Med ordet beslutsfattare i rubriken menar jag här våra riksdagsledamöter och där speciellt dem i regeringen. Där de senare f n är kraftigt ifrågasatta för sin – inkompetens.
Hur det är med våra lokala kommunpolitiker behöver jag fundera lite mer över.
OK – Så här skriver Bengtsson:

”De flesta samhällen fungerar huvudsakligen bara när inget oförutsett inträffar. När det oförutsedda inträffar som dagens corona situation eller någon naturkatastrof som omfattande skogsbränder, jordbävning eller vulkanutbrott står myndigheterna handfallna då de förväntar sig att någon skall tala om vad de skall göra då de inte hittar något i sitt regleringsbrev.
Det vore betydligt förnuftigare att reducera antalet myndigheter till ett minimum, med mer allmänt formulerade ansvarsområden och samtidigt placera kompetenta och garanterat handlingsförmögna personer i dess ledning. Dessa skall också kunna ställas till ansvar för sina beslut.

Det är ju faktiskt så att det är först när något allvarligt och oväntat inträffar som medborgarna verkligen behöver fungerande myndigheter.
Som det nu är har många myndigheter blivit en belastning eftersom de helt enkelt inte längre behövs utan har kommit till som följd av aktivism från diverse intressegrupper. (min kursivering)
Dessutom borde många nationella myndighetsfunktioner kunna ersättas av överstatliga för att bättre försäkra sig om tillräcklig kompetens. I dagens läge skulle svenska folket till exempel ha varit bättre betjänade av en folkhälsomyndighet från ett annat land som Norge eller Finland. Detta gäller inte minst alla de som redan avlidit eller ligger för döden.”

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

En vänlig tidning…

Tänker jag när jag läser vår lokala tidning – Vingåkersbladet. Som med sitt vänliga och smålugna tempo bjuder mig lokalt skvaller (ska här tydas som beröm) som det roar mig att ta del av. Inte minst då för att tidningen ger varje artikel så pass mycket utrymme att där finns plats för att lite mer utförligt kunna beskriva de personer och företag tidningen besöker.

En tidning jag gärna tar upp ur brevlådan – inte minst för att där (också) finns många – för mig – intressanta lokala annonsörer.
Som jag förstår det – till glädje för både oss läsare och för utgivarna…

PS – jag prenumererar inte på Kuriren som med sitt nuvarande innehåll inte gör att den känns ”het nog” för mig att vilja få i brevlådan.
MEN – tänkte jag nyss – kanske skulle den skulle få lite pengar från mig om den innehöll ett par vassa krönikörer.
Som den här – i AB…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Kvinnor…

Kom jag att tänka på sent i går kväll – förmodligen för att jag av något skäl kom att minnas min svåger – psykologen. Som jag under så många år var en mycket nära vän med (han är borta nu) och som lärt mig så mycket om – människor…

Vilket fått med sig att jag så ofta finner mig sittandes i funderingar över ”vad jag ser” hur folk beter sig – eller ibland hör – hur de resonerar.
Om det inte då var så att jag finner att de ”beter sig underligt” skulle jag förstås inte tänka närmare över den saken.
Mer klart uttryckt – de beter sig annorlunda än jag. (förväntat mig)

Nu blir det så att om du inte tittar på den här Youtube-videon får du förmodligen ingen bra behållning av vad jag nu skriver.
En kort förklaring – videon handlar om ”en kvinna i nöd som räddas av en man”. För att kunna göra det måste han ta till en del – våld.

Jag fick ett antal kvinnor att titta på videon och ge en kommentar över vad de just sätt.

Den första kommentaren kom efter en kort stund av tystnad:
Måste det vara så mycket våld?

Jag blev så perplex av de orden att jag helt kom av mig. Jag hade nog väntat mig mer av sorten ”tur att det finns sådana män”.
Det hela rann ut i sanden – som man brukar säga – men det retar mig utav bara f-n att jag inte kom mig för att fråga damerna:
”Vad tycker ni att han borde ha gjort i stället?”.

Hade jag gjort det – är min övertygelse ganska stark i att svaren hade varit ungefär något som ”Han kunde väl ha ring polisen”.