Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Rikspolitik

Inte ens polisen kan…

Hur du märkt, frågar han han bakom mitt vänstra öra, att alla de bloggar du följer huvudsakligen bara skriver kritiska texter?
Jo, erkänner jag för mig själv, även om där emellanåt (glest) finns enstaka inslag av positiva texter.
Men kan inte komma på någon bloggare som huvudsakligen skriver i positiva ordalag.
Jag själv skulle inte kunna göra det – ens mot bra betalning.
Det finns ju inget underlag för det.…

De bloggare jag gillar bäst är de som i en smått personligt berättande stil redovisar en händelse och avslutar med – kloka tankar…
Du får här ett exempel från en blogg som kallar sig ”Kulturminnet” som gör precis det.

Texten börjar med:
”För några dagar sedan anordnade Polisen i Hälsingland en julfest, som tog en oväntad vändning” Och så får du ta del av vad som hände.

Texten slutar så här:

”Jag får erkänna att jag har lite svårt att redogöra för ovanstående händelseförlopp utan att finna det hela en smula komiskt, men historien innehåller också korn av djupt allvar. Beteendet på julfesten är utan tvekan osmakligt och taktlöst. Det är deklasserande för deltagarna och föga förtroendeingivande för poliskåren.
Olagligt är det emellertid inte.
Det är inte förbjudet att dra sexistiska skämt. Inte heller är det brottsligt för kvinnliga poliser att uppträda i provocerande klädsel på en julfest. Att Polisen trots det väljer att göra en anmälan mot sig själv är symtom på en tilltagande samhällssjuka:
Sverige har blivit så dominerat av de ständiga värdegrundshänvisningarna att folk inte längre kan skilja på vad som är brottsligt och vad som bara kan anses vara opassande. Inte ens Polisen kan nu se skillnad på faktiska lagbrott och brott mot Den Heliga Värdegrunden. Och då är det faktiskt ganska illa.”

Amen, tänker jag, och han bakom örat nickar stilla medhållande…