Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik

En viss skillnad…

Det finns dagar, jag tror faktiskt att det är de flesta, då jag tycker att våra beslutsfattare i kommunen är oförvitliga och hedervärda personer som vill oss allt väl. Men så kommer där en och annan dag då jag sviktar lite i den frågan.
Idag är en sådan dag.

Jag läser nämligen i Kuriren att kommunen inte lyckats få ett enda anbud från någon hugad entreprenör att driva den tänkta slottsrestaurangen.
Kuriren skriver:

– Det är klart att man hade hoppats att det skulle komma in något. Vi tycker att vi spritt informationen på alla sätt vi kunnat, säger Johan Tranquist, upplevelsechef i Vingåkers kommun.

Låt mig säga så här ”kommunfolk” är duktiga på att göra av med pengar – pengar de inte har behövt anstränga sig speciellt mycket för att få in. Kommunfolk är däremot – generellt – usla på att åstadkomma inkomster på aktiviteter de arrangerar.
Och det är inget konstigt med det – egentligen – då det inte är en av deras huvudsakliga uppgifter. Kanske inte ens – alls…

Är man entreprenör, dvs företagare, och får för sig att starta en verksamhet duger det inte med att ”hoppas” på att de ska bli framgångsrikt. Den personen tycker sig säkerligen se en lönsam idé som bygger på väl underbyggd kunskap om branschen han/hon vill börja konkurrera inom.

Jag vet nu inte vilka ”virrpannor” det är som ligger bakom idén att det skulle – för någon stjärnkrögare (som kommunen pratat om) – att driva en Café- restaurangverksamhet i Vingåker? Med, förmodligen, en uppfattning om att det skulle vara (för denne) synnerligen eftertraktansvärt att det skulle ske i ett – Slott.

Det är väl inte fake news att påstå att det minsann inte saknas möjlighet i Vingåker att kunna få sig en god måltid. Dessutom till bra priser. Att då få för sig att det skulle finnas plats för ytterligare en krögare beror (högst sannolikt) på att man inte har speciellt goda kunskaper om att driva företag.

Jag personligen skulle gärna vilja få sitta ner med ”upplevelsechefen” och få höra hur han/de har fått för sig att det skulle kunna bli en lönsam affär för en duglig krögare – med ambitioner – att kunna driva sin verksamhet av den tänkta digniteten i Vingåker.
Vilka personer – kunde Johan Tranquist & Co – se framför sig som kundunderlag?
Förmodligen tänkte de inte alls i de banorna utan överlät till en eventuell krögare att sköta det funderandet…

Kuriren skriver:
Läget efter upphandlingen presenterades på kommunstyrelsens senaste sammanträde. 
– Vi får titta på vad vi behöver vrida till för att göra det mer attraktivt. Vi måste ju vara tillmötesgående för de entreprenörer som vill in där, säger Anneli Bengtsson (S) kommunstyrelsens ordförande

Bra tanke – egentligen – mumlar jag till mig själv, men det är bara det att det inte hjälper det minsta för att få det här till någon mer lysande historia än kiosken i Tennisparken.

Speciellt inte om det är de här villkoren som gäller:

Den som vill få uppdraget måste lämna in menyförslag och också lämna in en beskrivning av vad man har för visioner och ambitioner med verksamheten.

– Det får inte vara halvfabrikat, utan det ska vara tillagad mat av hög kvalitet, förklarar han. 

Öppettiderna är ett annat krav. Verksamheten måste lova att minst hålla öppet vardagar utom måndag klockan 11-18 och på lördagar och söndagar klockan 11-16.

Alla som lägger anbud får själva föreslå en procentsats av omsättningen som man vill betala i hyra. Men det är mer än bara det ekonomiska som avgör vem som får uppdraget.  

I slottet har ett toppmodernt kök redan kommit på plats. Själva serveringsdelen är uppdelad på flera mindre rum, precis som när den tidigare kaféverksamheten höll till här. Färgsättningen är vald utifrån hur det såg ut under slottets storhetstid, när Gustaf Trolle-Bonde huserade här på 1700-talet. 

Tidigare hade kaféet 80 platser inomhus och 65 på uteserveringen. 

Kommunen har sedan utsett en grupp representanter med goda matkunskaper som ska välja ut vilka som går vidare till slutbedömning. 

– Det är viktigt att vi får rätt person, säger Johan Tranquist. 

När jag läser om sådana urbota dumma och begränsande förhållningsregler (i Kuriren) känner jag – som mångårig entreprenör – en djup och lång suck över en så tydligt visad okunskap om att ”driva företag”…

Kuriren skriver också i en annan artikel:
Upplevelsechefen Johan Tranquist har sagt upp sig från sin tjänst.