Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Journalister…

Kom jag att tänka på denna tisdagskväll. Förmodligen för att jag läst så många kritiska texter om våra svenska journalister – och speciellt då dem som jobbar på våra stora tidningar, men även hos lokaltidningarna och (inte minst) de på tv.
Vill du få ett exempel på vad jag skriver om så klicka på länken till Jens Ganman i högerspalten på första sidan hos www.nattgöken.se

En gång i tiden var jag själv en stolt journalist, viftade ofta och gärna med mitt ”presskort”, enär jag var fylld av någon slags stolhet över att kunna kalla mig – journalist. Som jag såg det då – ett hedervärt yrke – som fick viss beundran från omgivningen.
Va? Jo, jag var dum i huvudet redan på den tiden…

Nåväl, lika stolt var jag över att ha varit långvarig medlem i Publicistklubben – platsen för gräddan av jourrnalistkåren. Gick på alla dess möten och sneglade förstulet på ”de stora och kända”.
Och tuppkammen växte ytterligare ett stycke när jag (på 1980-talet) ombads att bli medlem i den förnämliga organisationen Sveriges Tidskrifter.

Det tog inte så värst lång tid innan den tuppkammen började sloka, styrelsen bestod av gamla stötar till chefredaktörer på tidningar som HSBs ”Vår Bostad”. Jag och de hade klart olika syn på vad man kunde göra med sin tidning…
Efter tre år tackade jag för mig.

Det gjorde jag också hos Svenska Journalistförbundet som jag också kom på kant med eftersom jag hade en helt annan syn än organisationen vad det gäller att ”göra tidning”.
1983 klev jag ur.
Hos publicistklubben blev kvar ett par år till.

I dag är det inte så många kvar som anser att journalistyrket är något att se upp till. Och de stora media, och tv, får ”på käften” mest varje dag. Och med rätta anser jag – som vrider mig av olust inför vad jag kan ta del av i tidningsväg…
Numera inhämtar jag den viktiga information jag vill ta del av – huvudsakligen från bloggar och alternativa media.