Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik

Jul-jippot…

Med viss förundran tar jag del av kommentarerna på Facebook-gruppen ”Vingåkers Nyheter” om vad ”man tyckte om detta ”Strålande Jul” som arrangerades i Vingåkers kyrka och som visades på tv på Julaftonen.
Lovorden är många bland kommentarerna där bara några få ”ifrågasättanden” syns – då mest med motiveringen att pengarna kunde ha gått till något – nyttigare.

”Jag sträcker på mig av stolthet, ett bra arrangerat evenemang som jag hoppas blir återkommande!”, skriver Ellinor Andersson
”Fantastiskt bra och fint och roligt att se på TV”, skriver Annika Åberg Löfvenborg.
”Jag tyckte det var ett superbra initiativ. Många som engagerade sig i det, både lokalt och utanför Vingåker. Framför allt en underbar upplevelse för de barn som var med. Våran kyrka gjorde sig otroligt fin i tv. Något som är med att sätta Vingåker på kartan.
Jag är stolt Vingåkersbo! Tror det kommer generera massor med positivt till alla. Då menar jag inte bara kronor och ören som många fokuserar på, utan glädjen för de som deltog, samman hållningen för de som var med och arrangerade, glädjen och stoltheten för oss som såg det på tv”
, skriver Carina Maineborn

”Tråkigt att barnens sång klipptes bort. De hade övat sååå och varit duktiga i 2 föreställningar, suttit stilla, lett och inte kliat sig. Men vi fick höra dem live och de var riktigt riktigt bra”, skriver Therese Rinderud (stolt mamma till en av de sjungande barnen)

Enligt Kuriren var kostnaden för kommunen 1,5 miljoner kronor för att få arrangemanget. Om jag förstått saken rätt så får kommunen betala 570 000 kr och resten har kommit från sponsorerna.

Kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson (S), både besökte konserten ”Strålande jul” i Vingåker och såg den på tv. 

– Jag är jättenöjd och jätteimponerad av våra barn och ungdomar. Det var en helt underbar publik och jätteroligt att se att så många valde att ta del av det här, säger hon.

Vad tyckte jag själv då? Nu tar jag ett snällt ord som svar – mediokert! Som bygger på det jag sett på tv och som i sin tur helt bygger på vad som visades – renskrapat från allt ”Vingåkers-känslo-pjunk”.
Perrelli var dålig. De överviktiga mörkhyade tre damerna ännu sämre. Den i (vissa) media hyllade Chris Kläfford, erbjöd en likgiltig upplevelse.
Jodå, somt var godtagbart inte minst alla de gulliga och duktiga barnen.

MEN alla dessa reklamavbrott förtog den sista lilla gnuttan av entusiasm från mig. Mitt humör dämpades till samma låga nivå som jag upplever när jag hör våra regeringsmedlemmar framföra något…

Jag låter Victoria Rådberg komma med slutklämmen:
Jag har dubbla känslor, roligt för alla barn från Vingåker som var med , samtidigt så kunde ju pengarna som kommunen betalade ha använts till skolan och vården, vet inte vad detta ger kommunen i längden? Det är nog inte mätbart heller men känner mig samtidigt som Häxan Surtant så lite positiv kanske jag kan vara.”