Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Julen bortstädad…

För en stund sedan satte jag mig i favoritfåtöljen med ett mycket förnöjt och ljudligt Aaaah
Det sista där får du föreställa dig att det bara hördes ljudligt inom mig men förnöjsamheten var synnerligen stor.
Jag hade precis avslutat borttagandet av de ”Julsaker” som en viss Madame pyntat mitt hus med. En del ljusarrangemang utomhus låter jag sitta kvar lite till genom att ha övertygat mig själv att det beror på att jag gärna deltar i lusten att lysa upp de mörka vinterkvällarna.
Har inget med julen att göra…
Bara en kort stund senare kunde jag erkänna för mig själv att jag egentligen ogillar Julen. Och att jag där i fåtöljen var misslynt med mig själv att jag inte (denna Jul) hade haft full styrka att motstå den starka känslokraft som finns i Sverige att ”fira Jul”.

För all del – Madame och jag lyckades undvika den mesta Julstressen genom att fly ut till hennes avlägset placerade sommarstuga. Det hjälpte till att (hos mig då) hålla borta den känsla av apati som kändes som att den lurade tämligen nära.

När jag skriver dessa rader blir jag då och då sittandes stilla i små funderingar. Som till exempel det där med att skicka Julkort till varandra.
Varför då – frågar jag mig själv – som inte sänt ett Julkort till någon så långt jag kan minnas tillbaka. Det är väl självklart för alla mina vänner att jag vill att de ska ha en God Jul och ett Gott Nytt År utan att jag måste bekräfta detta med någonting i deras brevlåda?
Det skulle inte förvåna mig det minsta om de önskar mig detsamma…

Nå, om man nu inte fått Julkort med brevbäraren så får man sin beskärda del som e-mejl. Som man (läs jag då) känner en viss press att att besvara med intetsägande rader – typ: ”Detsamma önskar jag dig”..
Och ännu större press att delta i ”helgorgierna” mötte jag på Facebook.
Som var överfull av GottNyttÅr-önskningar.
Som jag tydligen inte kunde motstå eftersom jag pliktskyldigast fixade till en egenhändigt konstruerad Nyårshälsning i form av en jpeg-bild komponerad i Photoshop.
Det retar mig nu att jag gjorde det.

Nästa år kommer jag förmodligen att – i god tid – på bl a Facebook lägga ut en ”grej” att Julfirandet på en viss adress i Vingåker är indraget..
Kanske genom att likna det som kan stå i vissa personliga annonser inför en kommande födelsedag:
”All eventuell juluppvaktning undanbedes vänligt men bestämt”.

Därmed lämnar jag detta långvariga Jul- och Nyårsfirande med en suck av lättnad inför konstaterande att det nästan är ett år till nästa påfrestning.
Och njuter i fulla drag av att vardagen – på riktigt – möter mig i morgon i form av – bowling i Katrineholm…