Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Om ironi och satir…

Om jag nu i förra inlägget här medgav min förtjusning över människor som har humor – vill jag även tillstå att jag är i lika stor grad gillar – ironi och satir.
Begåvad och bra sådan vill jag förklara.
Om du nu – på nattgöken.se – har läst om min beundran för Jens Ganman så är han i mina ögon en mästare vad gäller båda de sakerna. Vilket har fått med sig att han är en – kanske den enda – av husgudarna hemma hos mig…
Vilket i sin tur har fått den påverkan att jag varje morgon tar mig in hos Facebook i en förhoppning om att han har publicerat ett nytt inlägg.
Jens Ganman är beroendeframkallande!

Jag antar att jag inte är ensam om den saken -för Jens Ganman har när jag skriver dessa rader – 38 818 ”följare” – som du lika väl kan kalla ”prenumeranter” (Kuriren har 9000) och förmodar jag – ett stort antal fler läsare i form av sådana som läser vad han skriver men inte har anmält sig som – stadiga följare.

När Ganman i går avslöjade att han av tidningen Fokus tilldelats utmärkelsen ”Årets Svensk” strömmade gratulationerna genast till.
Just nu har 6700 personer givit honom ”tummen upp”, 807 har kommenterat vad han skriver och inlägget har 617 delningar.

Jens Ganman, är väl hos ”Gammelmedia” lika populär som Jimmie Åkesson på en Nobelmiddag. Eftersom han ständigt ger dem smisk för att inte göra sitt jobb.
Ganman bor i Östersund, och Östersundsposten har förstås fått ta emot gliringar för den saken. Ortstidningen gör vad den kan för att ge tillbaka – men förlorar varje gång.
Titta på Ganmans tröja, och så skänker du en liten tanke åt Östersundspostens redaktions håll. (Östersundsposten – gör dig dum i huvudet)
De är ju inte dummare än att de förstår att den här bilden kommer att ses av många tusen fler än de som (bara) ser den på Facebook.
Måste svida en aning.
Tufft – tänker jag!
Och kan också lite beskriva varför jag prenumererat på Fokus sedan tidningens födelse.