Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En nypa nostalgi…

Har jag ägnat mig åt denna onsdag där det var en bild på en spårvagn som fick mig hamna i det läget. Som snart väckte mina funderingar till mig själv över vad/vilka saker och händelser det har varit i mitt liv som jag nu på ålderns höst då tänker på.

Nu går jag utanför det där med att ha bildat familj och liknande självklara (?) saker/händelser. OK – jag var 19-år när jag gifte mig, vid 26 var jag trebarnsfar. Då har vi rett ut det.
Men jag tänker på tre andra saker – stora intressen – som betytt mycket för mig och gjort mitt liv – behagligt – är ordet jag tänker på.
Hundar – är det första ämnet. Född i en familj som alltid hade hundar vilket förstås påverkat mig. Fick min första alldeles egna vid en så där 15-års ålder. En schäfertik som blev mitt livs första stora kärlek och där vi tillsammans blev upptagna i en stor vänkrets inom Brukshundklubben.
Så småningom visade det sig att jag var begåvad med förmågan att kunna ”prata med hundar” vilket fick med sig att jag blev uttagen som (en av 26) att få göra ”lumpen” på Armens Hundskola i Sollefteå.
En underbar tid som jag minns med stor glädje…

Liksom de följande åren som innebar jobb som spårvagnsförare i Stockholm åren 1960-67. Då körde jag sådana här ”grejor” – Mustanger kallades de – och just detta exemplar har jag kört ett otal gånger.

Samtidigt var jag (och min fru) uppfödare av schäfer och jag blir smått tårögd vid minnet av hur underbart det kändes att kunna kliva in i valplådan och sätta sig ned bland de åtta stycken – sex-sju-åtta veckor gamla krabaterna som klättrade på mig och bet mig i tårna. Doften av nystädad valplåda…

Det var det här med hundar som påverkade mitt fortsatta liv. Av någon outgrundlig anledning blev jag tillfrågad om att ”bli redaktör för Schäftertidningen” – en medlemstidning för AFS ”Avelsföreningen För Schäfer”. 700 medlemmar.
Som så många gånger i mitt liv – tackar man inte ja går man miste om upplevelser.
Tidningar blev därefter mitt nya stora nya intresse.

Och ja, svarade jag också några år senare (1976) när man från Svenska Kennelklubben undrade om jag vill bli redaktör för deras (döendes) medlemstidning – Hundsport. 28 000 ex i upplaga.
När jag (sommaren 1980) tröttnade på det var tidningens upplaga 66 600 exemplar.

Hamnade sedan i Busstidningsbranschen där jag 1995 startade min egen ägandes branschtidning ”Bussbranschen” (om bussar, buss- och kollektivtrafik och bussturism) som jag 2013 sålde till hugad spekulant.

Vilket får den här lilla berättelse att hamna hos spårvagnar igen.
En av mina anställda på ”Bussbranschen” är numera egen chefredaktör för en tidning – Modern Stadstrafik.
Som han vill beskriva som – spårvagnstrafik.
Som det inte finns så mycket av i Sverige.
Och vill man berätta för trafikpolitikerna om spårvagnarnas förträfflighet i kollektivtrafiken måste man åka utomlands för att kunna göra reportage.
Och det gör han och jag den 20 mars då vi far (bilar) till bl a södra Tyskland och Österrike för att få möjlighet att beskriva – modern stadstrafik…
Som kan se ut så här:

Foto: Thomas Johansson.