Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Närhelst lusten faller på

Var fyra ord jag läste i en krönika i dagens Fokus där Språktidningens redaktör Maria Arnstad använder dem i en text som behandlar – ord som byter betydelse. Fast, vad jag tror när jag börjar skriva – att just det kommer inte jag att fundera över…

Närhelst lusten faller på – är en god beskrivning över hur jag numera lever en stor del av mitt liv. I alla fall efter 2002 då jag plötsligt hamnade under samhällsbeskrivningen – ensamhushåll.
Bara för att du inte ska tro något annat – det blev för mig som att vinna en stor förmögenhet. (En jämförelse som alla begriper)

Vill jag beskriva det som, nu när jag kunnat ”komma ut” som den inbundne (introvert) person som jag föddes som. Du slipper mer ordande om det – för vad jag kände när jag läste de fyra orden var någon slags personligt uppvaknande ”Men så är det ju för mig” – i en kombination av någon slags – glädjekänsla.

Eller kanske ordet egentligen är – frihetkänsla. Funderade jag när jag minns de gånger då jag upplevt att ”lusten fallit på”.
Som att sitta där vid den tidiga frukostgröten och plötsligt säga till mig själv (ungefär då) ”Nä, nu struntar jag i det här – nu drar jag”.
Och efter en halvtimme så där, varit sittandes i den fulltankade bilen – på väg någonstans. Oftast utomlands. Och då via Rødby-Puttgarden där man inte behöver förboka färja.
Lübeck är ofta första stopp – 79 mil bort från Vingåker räknat.
Sedan får jag se vart lusten pekar.
Att packa resväskan tar mig runt 8 minuter och lika lång tid för att vattna blommorna så att de klarar sig en vecka.

Men det har numer blivit lite mer komplicerat – för där finns nu även en annan ”lust” – jag vill att Madame ska vara med på resorna.
Och – ännu en storvinst – det är hon gärna.
Men kan någon förklara för mig varför det tar över en timme för kvinnor att packa sin resväska/or?