Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Orionnebulosan

I denna onsdagsförmiddag sitter jag och funderar kring det här med nebulosor – lite mer exakt Orionnebulosan.
Va? Nä – det är väl inget konstigt med det – sådant gör väl de flesta människor? Och skulle det vara så att just du inte ägnar dig åt sådant kan jag berätta att:
Nebulosa kallas ett flera ljusår stort moln av gas och rymdstoft.

Och när jag tar del av kunskapen om nebulosor får jag veta att vissa av dem får beskrivningen:
Emissionsnebulosor som är moln av joniserad gas som lyser med sitt eget ljus.
Eller också:
Reflektionsnebulosa som är en nebulosa som inte ger ifrån sig eget ljus, utan lyser genom att den reflekterar ljuset från en eller flera stjärnor i närheten.

När jag läser sådant far mina funderingar lite hit och dit. Först i politiken där jag hamnade i att jag ”tycker” att det finns några få politiker som lyser av ”eget ljus” men betydligt fler som…
Där kom jag just inte på någon lysande jämförelse – men tror mig förstå att ni begåvade personer som läser vad jag skriver förstår vad jag antyder med det…

Därefter hamnade jag i en kort tanke om mig själv ”Är inte jag en slags reflektionsnebulosa som mest i mitt skrivande reflekterar vad andra personer skriver?”.

Nåväl, då vill jag få framföra min stora beundran för en skribent som ”lyser av eget ljus”Patrik Engellau hos DGS – som väldigt ofta försätter mig i något slags glädjerus när jag läser vad hans underfundiga krönikor berättar om.

Som när han denna – i Vingåker smått gråtrista morgon – skriver under rubriken civilisation.
Om du inte hör av mig under de kommande dagarna har jag ”dött av avund”…

Hursomhaver – jag har fått ett antal nya ”följare” där några av dem varit nyfikna på varför min blogg har namnet – nattgöken.
Min egen förklaring är att jag är som mest kreativ sent om natten.
Har alltid varit.
Med följdförklaringen att ordet ”göken” kommer av att det är inte är så många som hör en gök ”hoa” – ännu färre har sett den levande.
Om de nu skulle känna igen en – om de såg den.
Påminner ju om mig själv.
Sitter man i Vingåker och bloggar är det inte så många som ”hör mig hoa” och ännu färre har (förmodligen) sett mig i levande form och känt igen mig…

Och hamnar i skrivande stund över hur jag ska jämföra mig själv med där att göken lägger sina ägg i andra fåglars reden…