Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

NPC – a non playable character

Jag kan ana att de flesta av er som tittar in här inte riktigt vet vad rubriken hänvisar till. Det gjorde i alla fall inte jag förrän jag läst en krönika av Karl-Olov Arnstberg som i sin text utförligt beskriver den ”typen” av människor – som det finns för många av. Enligt min personliga mening då…

Anrstberg, som befinner sig i Thailand när han skriver sin text – börjar så här:
”Dricker kaffe till SVT:s Rapport. Reportrarna verkar ha hamnat i en närmast tvångsmässig rapportering. Allt handlar om corona och det som de säger i dag, det har de sagt i går och i förrgår och dagen innan – de har visst glömt att deras jobb är att rapportera nyheter.
Samtidigt som jag är jag innerligt trött på alla förnumstiga självklarheter och rundgången i coronarapporteringen har jag svårt att intressera mig för något annat. Min misstanke är att det också gäller för majoriteten av läsarna av denna blogg.”

Mitt lilla instick blir då – jag håller stark med om sista ”misstanken”.
Arnstberg förklarar:

”Memet NPCa Non Playable Character – har funnits sedan sommaren 2016 och syftar på personer som inte klarar att samtala fritt utan gång på gång återvänder till färdiga fraser och därmed avslöjar sig som robotar. I dag är memet viralt.

Beteckningen är hämtad från datorspelvärlden och refererar till en aktör som kontrolleras av datorn och således inte kan styras av spelarna. NPC är en aktör som komplicerar handlingen genom att säga standardiserade repliker och agera enligt bestämda och förutsägbara mönster.”

OK – då vet vi det – och kan lättare följa med i Arnstbergs formuleringar:

”Många av de personer som vi träffar i vårt dagliga liv förefaller vara NPC, eftersom de genom sitt sätt att tänka, tala och agera ger intryck av att vara programmerade i förväg. Vi känner igen dem på så sätt att de låter och agerar som ”alla andra” och säger samma saker som folk gör i teve, radio och andra medier.
De återger ofta repliker som de hämtat från offentliga aktivister för det goda (som Greta Thunberg) eller från ståuppskämtarna på teve (som Henrik Schyffert). De har de beteenden och åsikter som vi möter på den offentliga scenen och de låter precis som om de själva kommit fram till dessa slutsatser.
Så länge de befinner sig i sitt NPC-läge är de helt oåtkomliga för alla slag av påverkan. De har också en detektor så att de med lätthet kan avvisa sådant som du säger, som ska få dem att ändra uppfattning.
När du försöker nå fram till dem med dina argument så värjer de sig genom att se dig som rasist, fascist, antifeminist, klimatförnekare etc. De svarar med skändningar som slutar på ism eller påstås vara fobier. De ”vet” att det är sådana som du som kommer att förstöra jorden. Därför, det som du säger betyder inget. Eller värre än så, det måste aktivt bekämpas.”

Arnstberg skriver betydligt fler – och lika kloka ord – som du kan ta del av om du klickar på länken ovan.
Men jag vill i alla fall runda av med:

”Ingenting som kolliderar med offentlighetens dogmer når fram till dessa människor och ingenting som man säger eller söker att förklara för dem ändrar deras programmering. Inte ens egna negativa erfarenheter ändrar dem och de svarar ofta när de blir pressade med hjärndöda fraser och beskyllningar som att ”du tycker inte att alla människor är lika mycket värda”.
Förändringar kan bara komma uppifrån, från kända människor och förebilder som dessa människor följer. NPC:s har alla samma grunduppfattning och svarar på samma sätt när de blir ifrågasatta.
Det känns som dessa NPC:s inte har någon själ, ingen egen vilja.
De har bara en fasad.
Man letar förgäves efter en riktig människa bakom masken, men hittar ingen. Tankemaskineriet hos en NPC går på autopilot.”

Så lutar jag mig stillsamt förnöjt tillbaka i kontorsstolen – och tänker förtjust ”Tänk att en professor i Thailand tycker precis samma som jag”