Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Mångfaldsbegreppet…

Så har ytterligare en fin vårdag passerat, faktiskt en fin helg, vill jag tycka. Som för mig bestått av medverkan till att väcka liv i den hittills (mest) sovande trädgården.
Att medverkan står där beror på att den som har kunskapen i ämnet ”trädgårdskunskap” är Madame och som alltså stått för ordergivningen kring det lilla jag kan bidra med.
Nåväl den nyinköpta gräsklipparen invigdes…

Nu har M åkt hem till sig och i stillheten och tystnaden som därmed infunnit mig har jag roat mig med att ”läsa upp mig” dvs besöka de de platser på nätet där jag finner intressanta saker att ta del av.

Som då bl a fick den påverkan att jag sitter här vid datorn och frågar mig själv ”Undrar hur många det är i Vingåker – som jag – denna söndagskväll sitter och funderar kring vad de här raderna berättar?”

I anställningsannonser, vid sammansättning av paneler i TV, på konferenser och i arbetsgrupper, ja till och med när anslag till kulturarbetare delas ut, lyfts mångfaldsbegreppet fram som betydande. Men mångfald handlar i dessa sammanhang sällan om sådant som spelar roll för utfallet – alltså åsikter, perspektiv, tankar och värderingar – utan alltför ofta om irrelevanta och opåverkbara faktorer som en människas kön, etnicitet eller sexuella läggning. (min fetmarkering)

Den som skriver dessa rader är Alice Teodorescu Måwe i GP och hon fick därmed mig att bli sittandes länge i egna funderingar kring – mångfaldsbegreppet – som jag personligen tycker är ett otyg – enär det oftast används kring de irrelevanta faktorer som Alice pekar på.

Och då hamnade jag för ett kort ögonblick i Vingåker och Facebook-gruppen Vingåkers Nyheter – som jag allt mer tappar intresset för.
En idé jag blev mycket förtjust över när den startades i höstas för jag fick för mig tanken (möjligheten) att ”Att här kan nu Vingåkersborna – bland allt lokalt skvaller – föra fram sina ”åsikter, perspektiv, tankar och värderingar

Av de nu – över tusen medlemmarna – har funnits där – utöver mig själv – bara ett par som hittills har haft sådana.
Det finner jag en smula märkligt och trist. Och när jag känner så – så citerar jag gärna några rader till ur Teodorescus GP-ledare:

För några år sedan beskrev Mats Alvesson, professor i organisationsforskning, fenomenet ”Funktionell dumhet” (SvD 7/7-2018).
Enligt Alvesson är en svag förmåga till reflektion och kritiskt tänkande den kanske viktigaste formeln för karriär i arbetslivet.
”Man är anpasslig och lydig. Man håller sig inom etablerade tankeboxar och agerar med väl utvecklat tunnelseende kompetent inom ramen för dessa.
Man krånglar inte till det för sig själv eller omgivningen genom att ifrågasätta konventioner, önsketänkande eller tomma floskler.
Man är pålitlig och kompetent – och uppskattas av omgivningen.”

Förmodligen är det just så i Vingåker…