Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik

Funderingar om Vingåker

Det har varit en skön dag, tänkte jag (nyss) där jag satt på verandan, och var nöjd med dagens jobb på huset (målning) och att ha rensat bort döda grenat i den långa syrenhäcken. Njöt av ett litet glas rött – det var jag värd tyckte jag…
Klockan har just passerat 18 när jag börjar skriva de här raderna med den grunden att där jag satt på verandan så pockade små funderingar upp kring det här med tidningen Fokus årliga kommunrankning under rubriken ”Bäst att leva” – där vår kommun ”Sveriges smartaste landsbygd” inte syns bland de bästa (av 290) utan harvar i gruppen – de 20 sämsta – som rankas som en svans utan inbördes ordning.

Du kanske redan har sett Vingåkers placering i de 10 ämnen som ligger som grund för kommunernas placering – men jag tar upp dem här igen för att du lätt ska följa vad jag skriver.

Vingåkers placering i respektive ämne (av 290 kommuner)

286 – arbetsmarknad och inkomster
218 – bostäder
267 – demografisk utveckling
092 – demokrati och jämställdhet
264 – kommunal ekonomi
145 – trygghet
213 – fritid och kultur
129 – miljö
273 – sociala förhållanden och hälsa
285 – utbildning

Jag är inte kunnig nog för att få några förklarande kloka tankar om de placeringarna – men kan inte undvika en tanke som gnager – det är något som inte fungerar.
Funderar jag medan jag begrundar siffrorna 286, 218, 267, 264, 273 och 285. Och pratar med mig själv genom att säga ”Trygghet och miljö” är just inga parametrar som skapar en kommun med driv – eller framtidstro – eller nytänkande – som gör att Vingåker framstår som en framtidskommun.

Det gör inte heller (hos mig) de här raderna ur kommunens nyligen släppta årsredovisning:

Och säger till mig själv om sista meningen ”Hur fan ska det kunna växa fram något fritt nytänkande om värdegrunden ska tillåtas styra över allt?” Idiotiskt – om du frågar mig.
Och mina funderingarna gör en snabbsväng över förbi våra skolor – vars usla placering i rankningar – högst sannolikt beror på att rektorer och lärare hela tiden tvingas jobba under de värdegrunder diverse knäppa skolpedagoger har kräkts ur sig.

”Värdegrunden stärker kommunen som attraktiv arbetsgivare”.
Människor som attraheras av värdegrunder skulle jag själv aldrig anställa.
Snöpta i sitt tänkande – om de nu vågar tänka något alls…

Nästa tankeled hamnar förstås då automatiskt i ”vad är det då för människor som vill anställa folk som attraheras av värdegrunder?”
”Är de också inte lite snöpta i sitt tänkande i sättet att se på hur man styr en kommun?” Som är lite smått på dekis – i stället för att vara/finnas i främsta ledet bland dem som vill utvecklas – genom nytänkande bortom värdegrunder…

Du, där menar jag en kommun befolkad av personer (typ) som väljer att (på eget bevåg) ge de corona-sjuka – syre i stället för morfin…

Jag berättar gärna igen att jag själv trivs alldeles utmärkt med att vara Vingåkersbo. Jag kan dock förstå att det huvudsakligen beror på att inget av de ovan uppräknade ”områdena” berör (påverkar) mig personligen och hur jag lever mitt liv.
Även om jag förstås förstår att jag med min ålder tillhör dem som försämrar siffran vad gäller kommunens demografi – d v s – vetenskapen om en befolknings fördelning, storlek och sammansättning.

Madame – och hennes förslag på värdegrundsbefriad EPA-traktor som ger uppmärksamhet…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *