Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Just inget speciellt…

Tänkte jag skulle kunna vara en lämplig rubrik till denna förmiddags små upptäckter och funderingar. Vilket även kan tydas att jag misstror mänskligheten i tanken att ”alldeles för många finner inte samma saker som jag själv finner vara intressanta att ta del av.”

Så får du ett exempel på en slags läsning som kittlade mina funderingar och lockade fram både ett leende och ett slags välbefinnande.
Patrik Engellau, hos DGS, skriver en finurlig text kring det här med ordet – värdegrund. Som börjar så här:

”Jag har aldrig brytt mig så mycket om sport och idrott och har därför inte satt mig in i de existensvillkor som råder i den delen av samhället. Men nyligen gjorde en vän mig uppmärksam på vad som pågår – varje dag! Först trodde jag honom inte. Vi lever ändå år 2020. Skulle inte idrotten ha kommit längre? Jag beslöt att fördjupa mig i ämnet.

Det blev en skakande upplevelse. Inom idrotten råder total nonchalans inför allt som vårt samhälle står för, framför allt värdegrundstesen om allas lika värde. Inom idrotten förhånas den principen ständigt. Jag vågar påstå att idrotten systematiskt bespottar och förlöjligar vårt samhälles ädlaste och renaste strävanden. Om detta skett av oaktsamhet hade man kanske kunnat ha överseende, men så är det inte, ty överträdelserna är noga uttänkta och överlagda.”
(missa inte kommentarerna)

OK, du får det direkt – det krävs att där finns humorgener i din kropp och begåvningen – att ur en text begripa vad som där egentligen menas – för att förstå njutningen av att läsa texter av det här slaget.
En bristvara i Sverige om du frågar mig…

Och det var det om det det…

Det kan bero på värmen men jag blir totalt oförstående när (vissa) bekanta påstår att jag ”skriver för långa texter”.
För all del – de kanske anser att det jag skriver inte är speciellt intressant – men – det framkommer med all tydlighet (i vad de för övrigt säger) att de, rent allmänt, ogillar långa texter.

Då skulle jag vilja slå dem i huvudet med den här krönikan av Peter Kadhammar i AB. En fullkomligt lysande – stillsam och hjärtevärmande hyllning – till den svenska sjukvården.
Tycker jag alltså!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *