Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En vanlig svensk?

Hur ska jag nu börja detta – frågar jag mig själv – hoppandes mellan ett flertal olika känslolägen…
Det som åstadkommit det är en ”insändare i Kuriren” där en person som kallar sig Maria skriver följande:

”En Sverigedemokrat i Vingåker tycker Socialdemokraterna borde diskutera sitt partis ”oerhört smutsiga historia”. Till skillnad mot sossarna har SD en nutidshistoria som är ännu smutsigare. Är ni villiga att diskutera den också tro? Och de oroliga nyanlända ni kommer i kontakt med, vad säger ni till dem? Det skrev du inte. De som undrar över SD:s inställning att de skall utvisas. Eller, egentligen, inte alls komma hit för det ”är fullt” som er partiledare påstod vid Turkiska gränsen. Er inställning är, troligen, känd långt utanför landets gränser numera så det är inget nytt, men städa ordentligt framför egna dörren innan ni kritiserar andra. Det är lite mer klädsamt.”

Min första reaktion på texten blev (ungefär) ”Så kan bara en oupplyst idiot skriva, en som inte har minsta förstånd i att kunna ta del av vad som sker i Sverige”.
Medan jag funderade över det skakade jag smått sorgset över den erbarmligt dåliga svenska som Maria uppvisar – i kombination över den uppvisade oförmågan att tillräckligt kunna samla sina tankar till en begriplig meningsbyggnad. Känslorna, där jag anar ett uns hat bakom, tar överhanden.

OK, jag tror mig kunna förstå att Marias uppfattning är att SDs nutidshistoria är ”ännu smutsigare än S tidigare beskrivna” och att Maria därmed menar att den (SDs) består i att de är emot den generösa invandringen som förekommit de senaste åren och att SD menar att många invandrare som vistas olagligt i Sverige ska utvisas.

Och det står ju var och en att tycka – godhetsnarkomanerna – brukar de kallas. Inte bara av SD-sympatisörerna utan av en stor del av svenska folket. De – som har så pass mycket förstånd att de kan tänka även i ekonomiska termer.

En gång i tiden kunde jag – lite svagt så där – sympatisera med feminismen. Numera vill jag mer kalla mig ”svagt aggressiv antifeminist”.
Inte minst efter att ha läst detta:

De unga kvinnorna är det stora hotet mot samhället.
De saknar arbetserfarenhet, de förstår inte världen och de fylls av sin egen narcissism. När de ska bestämma över andra går det åt helvete, i avsaknad av matriarker som kan leda dem.
Ungefär så argumenterar Alexander Bard och Viktor Widblom i en lång och resonerande debattartikel.

Du kan läsa den tufft hållna texten –  här

Jag förstår om du undrar – men nej – jag röstade inte på SD i senaste kommunvalet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *