Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Spännande…

Efter en flitig dag känns det avkopplande att sent om kvällen få sätta sig i soffan och låta tankarna gå som de vill. Och ibland när jag gör så kommer jag på saker jag funderar lite extra kring.
Som i kväll ordet – spännande…

Ett ord som jag emellanåt finner användas på ett sätt jag inte anser att det riktigt lever upp till. Som när jag läser vad kommunens kultur- och fritidschef skriver:
Vi kommer under sommaren släppa 70 spännande och roliga aktiviteter för hela familjen via kommunens Instagram samt Facebook med start den 8 juni. På vingaker.se kommer det att finnas aktivitetsbingo och smultrontips för nedladdning.

Nu har jag inte brytt mig om att kolla vad de 70 spännande saker erbjuder hugade semesterfirare – men mina fördomar vill inte riktigt släppa fram ett erkännande över att jag personligen skulle säga ”Åh – vad spännande det låter” när jag läser om innehållet.

Och försöker finna om jag någonsin använt ordet spännande om någonting jag upplevt här sedan 2014 då jag återkom som ortsbo.
Tja, ingenting – annat än när jag en fredagskväll vid 1745-tiden kom på att jag inte hade något vin hemma. Jag hann…

Och så hamnar jag i något slags känsloläge – ömsinthet kanske är ordet – över de i kommunen som så idogt anstränger sig för att finna minsta positiva sak att skriva en inspirerande text om Vingåker.

Får så veta att det nyrenoverade slottet snart kommer att återinvigas.
Det är väl ungefär då jag kommer på att ”vad Vingåker erbjuder mig i form av upplevelser är som att försöka få en mästerkock att finna fiskbullar kännas som en spännande matupplevelse”.

Någon mästerkock är jag ju inte men jag har t ex besökt alla länder i Europa – utom Bulgarien, Rumänien, Estland och Lettland – och ett hyggligt stort antal andra länder runt om i världen – och då kan man (OK – jag då) kanske kan finna vårt lokala ”slott” en smula ospännande – i jämförelse med vad övriga Europa erbjuder.
För mig ska ett slott – åtminstone vara av det här slaget – för att få mig att möjligen tänka – spännande…

Det är jag det – och hamnar i ett slags beundrande-sinnes-tillstånd över alla lojala kommunmedarbetare som så idogt och – som jag upplever det – glädjefullt jobbar för Vingåkers bästa.

En kram skulle jag vilja ge er alla…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *