Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Lingon…

Rårörda sådana – i form av sylt – har fått mig att fundera lite över mig själv och att jag låtit mig förföras av lågt pris utan att ”tänka efter” om lågprisvaran ger mer valuta för pengarna än den ”jämförbara andra”.
Av en händelse kom jag nyss på att så är inte alltid fallet.
Jag äter varje morgon en rejäl portion havregrynsgröt vars egen smak, anser jag, behöver förgyllas med ett par skedar – rårörd lingonsylt.

För ungefär ett år sedan blev jag uppmärksam på att den sylt som Ica säljer under eget märke var en så där sex,sju,åtta kronor billigare än den ”Felixburken” jag tidigare under många år köp. De båda fabrikaten står bredvid varandra i hyllan så det var lätt att se…

Eftersom jag inhandlar en syltburk i veckan, och är skaplig på huvudräkning, konstaterade jag snabbt att här fanns pengar att spara.
En så där 30 spänn i månaden.
En tanke jag aldrig tidigare brytt mig om vid mina besök vid Cityhallen. Jag köper det jag vill ha utan att kolla prislappen…

Så kom det sig att när jag i måndags skulle köpa mig en ny burk rårörda så var Icas (egna) syltburkar slut i hyllan. Varpå jag förstås tog en av den andra sorten – den gamla vanliga.

Redan vid den första skeden gröt hajade jag till – rejält – Felix-sylten vad ju f så mycket godare – konstaterade jag och slevade förnöjt i mig resten av gröten. Och bestämde mig bums att återgå till ”den gamle”.

Så fick jag för mig att jämföra burkarna. Hm, Ica-burken innehåller 750 gram sylt, Felixburken 800 gram.
Förklarar väl en del prisskillnaden, tänkte jag vid det efterföljande frukostkaffet. Men skillnaden i smak gör att jag återgår till ”Den gamle gode Felix”.
Pengar är inte allt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.