Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Stolt?

Det finns mycket man – som människa – kan känna sig stolt över.
Det finns – väl? – också en del saker man som människa kan bli fundersam över. Konstaterar jag för mig själv – där jag också konstaterar att det finns för mig – saker jag inte begriper mig på.
Vilket då ofta försätter mig i ”funderingsläge” där jag hos mig själv försöker hitta orsaken till mitt oförstående.
Vad är det jag inte begriper?
Som när jag i AB läser den här rubriken.

Jag har sedan i går kväll inte kunnat bli av med frågan till mig själv över vad Darin – som jag inte har en aning om vem han är – bygger sin stolthetskänsla på.
Så här före lunch denna tisdag vill jag tro att ”känna stolthet” bygger på att man själv uppfattar att det man gör ”är något bra, rent av föredömligt” – en uppfattning man är säker på delas/förstås av andra – så att man har anledning att känna stolthet över sig själv.
Läser på nätet – synonymer på ordet stolthet:
värdighet, självaktning, hederskänsla, prestige, högfärd, högmod, prydnad, attraktion, glädjeämne.

Jag känner att jag måhända kommer att flyta ut i märkliga utsagor – så jag känner behov av att formulera mig som det påstås att man gör hos vårt lokala publicistiska föredöme – Katrineholms-Filuren – ”Vi ljuger aldrig men publicerar emellanåt en del osanningar”.

Nåväl – det kanske inte direkt är en osanning – men nog vill jag tro att de flesta svenskar inte är homosexuella och – som jag – inte finner just det som något speciell anledning att känna stolthet över.
Jag vill också tro att de flesta/många svenskar – nå, i alla fall jag – är ointresserade av andra människors sexuella läggning.
(Jag tolerera nog allt – med tvekan kring pedofiler och nekrofiler)

Och får mig att igen försöka förstå grunden till Darins stolthet. Kan det vara så att han själv känner en stark lättnad över att han vågat ”komma ut” som homosexuell?
Som inte uppskattas av ”alla” och där några av dessa ”alla” ställer till besvärligheter för personer med den läggningen.
I så fall unnar jag honom det.

Och lämnar ämnet eftersom jag inte tror mig kunna förstå känslan av att vara stolt som bygger på att man är homosexuell.

Men kommer inte riktigt loss eftersom jag då hamnade i politiska funderingar. Kring ordet ”alla” du läste. Om jag nu förstått saken rätt så är det så att bland dessa ”alla” finns medlemmar i föreningar som hyllar nazismen.
Du vet de där som har en stor Hitler-idol-bild på framträdande plats i sin klubblokal. Vilket får mig att utföra en smula grävande journalistik på nätet.
Och får snart vidimerat att hos en del lokala ”Gayklubbar” har man som idolbild – Ali Baba.

PS – Givetvis finns det saker som jag själv är stolt över – som att jag sedan länge – inte betalat för att läsa någon av de stora tidningarna – eller innehar tv…

(Han med dom 40 rövarna)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *