Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Tackar försynen…

Vad kan man få för sig en söndagseftermiddag – i lugnet efter att Madame återgått till sitt? Jo, kanske som jag gjorde, satte mig i tystnaden på verandan med en kopp kaffe och lät tankarna gå som de ville.
Och då kom det sig så att jag mindes den här texter från tidigare i dag – där bloggaren ”Petterson gör Sverige lagom” skriver:

”Det här inlägget börjar närma sig 15 år men jag publicerar det, lätt ändrat då och då, ändå. Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-, 50-, 60- och några år in på 1970-talen inte ha överlevt.
Vi cyklade utan hjälm, vi metade på bryggorna utan flytväst, vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp.
Vi drack vatten direkt från kranen.
Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev inte överviktiga för vi var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar.
Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när det blev mörkt. Ingen kunde få tag på oss under hela dagen – ingen hade mobiltelefon.
Morsan och farsan sa att ungarna kommer nog hem när de är hungriga.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-box – inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surroundljud, inga datorer, inget Wifi, eller Internet och tro det eller ej, ingen smartfån i näven.
Vi hade vänner utan Facebook, Instagram, Twitter och TikTok. Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss med knivar, sköt med pilbåge, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. För det var olyckor och utbildning! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva. Den som är med i leken får leken tåla sades det om någon gnällde.
Vi slogs med varandra, en mot en, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. Några gick det åt skogen för, men troligen färre än idag trots alla regler, barnombudsman, FN:s barnkonvention, psykologer och kvartssamtal.
Vi fick inte skjuts utan fick gå eller cykla.
Vi spelade brännboll och fotboll på gator och torg, vi åkte bil utan bälte och hemska tanke vi hade föräldrar som rökte i bilen.

Den generationen har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De senaste 50-60 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.”

Bästa Du – läs första meningen i sista stycket och du kommer nära vad som gör att jag anar att där finns någon slags grund till varför jag inte – det minsta – blir upprörd när jag ser den här videon på Youtube: https://www.facebook.com/jpcomplexe/videos/10222433502648714

Och jag kan också bättre förstå varför jag blivit den jag blivit – en smått lycklig människa – och tackar försynen som gjorde att jag fick växa upp utan minsta kontakt med – dagis och pedagoger…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *