Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Kognitiva nedgången

Är väl ingenting man vanligtvis funderar över, vill jag tro. Nå i alla fall har inte jag tidigare gjort det särskilt ofta. Även om, när jag nu tänker efter en smula, kan se att i mitt bibliotek finns många böcker har som huvudämne – människan. Skriver jag eftersom de böckerna handlar om olika sidor hos oss människor.
Nåväl: Inom området kognition ryms studier av hjärnans olika funktioner såsom tänkande, uppmärksamhet, minne, inlärning, medvetande, språk samt beslutsfattande och problemlösning.

Och om vi ska tro forskarna och deras undersökningar så blir vi med stigande ålder allt ”sämre” på de sakerna. Den flytande intelligensen, som mäts med den klassiska IQ-testen och ofta sägs vara mer genetisk, dippar först.

Vi blir helt enkelt lite trögare undan för undan, måhända det, men för egen del gläds jag då när jag läser: ”Men kunskapsrelaterade förmågor minskar inte så mycket med stigande ålder” och får veta att vi ”blir bättre på att dra slutsatser och värdera och hantera komplexa frågor.

Allt eftersom livet går ökar dessutom vår kunskap. Det tycks bara ta lite längre tid att hitta den. Tänk att du har ett bibliotek. I början finns där inte så många böcker och det går snabbt att hitta dem du söker. Undan för undan byggs biblioteket på, böckerna blir fler – kunskapen ökar – men det tar lite längre tid att hitta den.

Som en beskrivning av mig och min tillvaro, konstaterar jag förnöjt, en känsla jag också känner när jag läser: ”Det går att bromsa den kognitiva nedgången. I stort handlar det om att fortsätta använda hjärnan, att vara i en intellektuellt stimulerande miljö – och att ha en intellektuellt stimulerande partner.”

Hm, en intellektuellt stimulerande partner har jag – men är då betydligt mer tveksam till om jag – i Vingåker – befinner mig i en intellektuellt stimulerande miljö.
Ska jag döma av vår lokala FB-grupp ”Vingåkers Nyheter” – är svaret nej…

Detta om detta – vid morgonens ”motionsrunda” uppenbarade sig en ”liknelse” när jag såg vårt vattentorn. ”Du, sa jag till min medmotionär – när jag ser vattentornet tänker jag på Vingåker”
Hon såg lite frågande ut.
– Jo, sa jag, det fungerar bra men ser inte så kul ut…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *