Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En bok…

Så märkligt, jag sitter här både förvånad och förundrad.
Och påverkad.
Jag har förstås läst flera hundra böcker i mitt – långa liv – bestämmer jag mig för att för första gången beskriva det som.
Av dessa böcker har många varit vad jag vill kalla facklitteratur – inhandlade för att de skulle ge mig nya kunskaper i ämnen jag har varit (är) intresserad av.
Andra har varit ”deckare” eller kriminalberättelser som jag köpt för att få stunder av underhållande läsning…

Jodå, fackböckerna har förstås påverkat mig och mina åsikter med sina fakta – andra har givit mig givande stunder där jag då och då mumlat ”så klurigt skrivet” – som när jag t ex läst några av Leif G W Persson…

Nu har jag just läst färdigt en bok som påverkat mig på att annat sätt.
Och frågar mig om inte de rätta orden för det kan vara ”mer på djupet”. Det är någonting ”där nere” som boken berör.

Boken: ”Den sorgsne busschauffören från Alster” beskrives av bokförlaget bl a så här:
Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel.
Käpprätt fel. Eller?

Nix – inga biljakter, ingen skottlossning, inga mord – den här stillsamma berättelsen fångar mig allt starkare efter berättelsens gång och jag kommer på mig att efter genomläsningen sitta där i favoritfåtöljen – påverkad. Eller ska jag skriva – berör mig.
Av det lugna tempot. Förmodligen av personbeskrivningarna.
Och dialogerna i den finurliga hopkomna intrigen.
När jag – om någon tid – förmodligen vet lite bättre om den saken kanske jag återkommer på något sätt…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *