Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Intellektuell…

Jag? Nja, det vet jag inte hur jag ska svara på – dessutom är jag part i målet – så jag börjar i stället att förklara att rubrikens ord finns där för att jag läst en text (bokrecension) som innehåller de här orden:
”Zola, med sitt icke-professionella engagemang, kom att personifiera ett helt nytt begrepp, intellektuell. När det väl kommit i svang började det snabbt användas för att beskriva lärda lekmän som utan att särskilda grupplojaliteter uttalade sig i viktiga samhällsfrågor.” (min kursivering)

Den gruppen vill jag gärna tillhöra – hur det är med den saken (lärda lekmän) när det gäller andra Vingåkersbor – hamnar jag i orden ” lite tveksam”. Vad gäller grupplojaliteter och Vingåker är jag lite ber benägen (villigare) att hålla med att den finns – med tanke på hur många som genom åren röstat på Socialdemokraterna i kommunvalet.

Nåväl – ett par rader till från ovan nämnda bokrecension:
”Salomon gör en viktig insats när han riktar strålljuset mot hur usla förutsättningarna är för att ägna sig åt intellektuellt arbete i vårt samhälle.

Kommer kunskaper i humaniora, till exempel filosofi och sociologi, överhuvudtaget att ha någon betydelse när vi i framtiden diskuterar hur samhället ska utformas?

Inga av de här frågorna har Kim Salomon något svar på, men en sak vet han: Ett livskraftigt folkstyre behöver fria och oberoende tänkare för att inte fastna i sega rutiner eller förlamas av korruption. För de intellektuella är nämligen inte bara demokratins väktare, de är samhällets nytänkare och kreatörer.

Vem vill leva i en värld där de inte finns frågar Ulrika Kärnborg som är den som i AB skrivit bokrecensionen.

Hmm – vad svarar ni Vingåkersbor på den frågan?

Undrar jag innan jag övergår till en annan (för mig) skrämmande text jag nyss tagit del av:

”Nästan hälften av universitets- och högskolelärare som deltagit i en undersökning, beställd av UR, anser att unga studenter är dåliga på att uttrycka sig skriftligt, rapporterar UR i programmet Skrivglappet. I en annan undersökning svarar runt hälften av tusen tillfrågade chefer att de någon gång valt bort att rekrytera en ung person till följd av bristande skrivförmåga.”

Rösten brister på gymnasieläraren Filippa Mannerheim i den nya dokumentären ”Skrivglappet”, som är en del av en större satsning på UR. ”Det är som en sorg. Vi borde kunna bättre”, säger hon.
Ja, det borde vi.

Programmet handlar om att unga personer skriver sämre. Representanter från myndigheter, näringsliv och högskola vittnar om att allt fler inte längre behärskar det mest grundläggande i skriftspråket. Var man sätter punkt och stor bokstav.
Enkel stavning.
Hur man håller den röda tråden i en text.

Bloggaren Jenny Piper skriver:
En ny undersökning visar att nära hälften av universitets- och högskolelärarna tycker att unga studenter har dåliga kunskaper i att uttrycka sig i skrift, vilket även kan påverka möjligheten att få jobb. Cirka hälften av cheferna i Sverige har någon gång valt bort att rekrytera en ung person på grund av bristande skrivförmåga trots att de uppfyller kriterierna i övrigt.

12% av cheferna i Sverige har flera gånger valt bort unga arbetssökande för att de skriver för dåligt, medan 35% uppger att de har gjort det någon gång. Cheferna vittnar bland annat om ekonomiska bakslag och att felaktiga läkemedel skrivits ut till följd av stavfel och grammatiska fel som gjorts av unga anställda.

”Att unga har blivit sämre på att uttrycka sig i skrift är något som även märks inom Polismyndigheten och de svenskprov som tidigare var obligatoriska för blivande poliser har tagits bort. Man litade på att den gymnasieutbildning som finns i dag ska vara fullt tillräcklig för att bli polis, men nu märks det att det kanske inte riktigt är så.

Även på universitetet märker man av problemet och bland drygt 500 tillfrågade lärare på universitet samt högskolor uppger nära hälften att deras studenter skriver för dåligt. De bristande skrivkunskaperna återfinns både hos de som har svenska som modersmål och bland de som inte har det.

Filippa Mannerheim, gymnasielärare i svenska och historia, menar att digitaliseringen av skolan kan vara en bidragande orsak eftersom elever skriver mindre för hand och mer på datorer som automatiskt korrigerar stavfel, vilket får konsekvenser för deras inlärning.
-”Jag tycker att vi sviker väldigt många ungdomar. Om vi kunde lära våra ungdomar och barn att läsa och skriva förr borde vi kunna göra det i dag.
Vi har ju facit, vi vet hur man gjorde när svensk skola var bra.

PS – Karin Olsson, kulturchef på Expressen skriver:

”Var ska man ens börja, tänker jag efter dokumentärens slut. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, för att citera Tegnérs kända rader. Kan vi inte skriva klart, kan vi inte heller tänka klart.
En demokrati av Sveriges slag kan inte bäras av halvanalfabeter.”

Inte Vingåker heller…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *