Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Ryggradslösa…

Fredagen är den dag i veckan då jag tidigast kliver upp ur sängen. Tidningen Fokus väntar i brevlådan. Stannar till på trappen, drar in ett djupt andetag och sträcker armarna njutningsfullt upp mot skyn och går efter en stund den ungefär 15 meter långa vägen till brevlådan.
Min sedvanliga fredags-morgon-rutin…

Läser med glupande intresse vad där står att läsa och – denna morgon – efter genomläsningen – är det ett ord i en text i en krönika som inte vill försvinna – ryggradslösa. Ordet fortsätter gnaga i och får mig att irriterad resa mig ur favoritfåtöljen och vanka av och an.
Jag har drabbats av – funderingar…
Skribenten – Ebba Blume – skriver:
”Hos Dante beskrivs de som alltför ryggradslösa för att ta ställning utan att försäkra sig om vinnande sida.”

Det som först pockar på uppmärksamhet är en stark lust att anse att ”hela Sverige befolkas av ryggradslösa” som jag beskyller för det eländiga tillstånd jag anser att vårt land hamnat i.
En stund senare är jag benägen att mildra den ståndpunkten en aning – till att (mest) gälla våra riksdagspolitiker och bland dem – framför allt – dem som sitter i regeringen.

Jodå, jag har en mental defekt – kanske flera – men den jag här menar är – att jag alltid hamnar i Vingåker när jag läser saker som får mig att tänka eller fundera. In en slags jämförelse med det jag just läst.
Inte alltid en positiv sådan…

Det finns i Kalmar kommun en tätort som heter Vassmolösa som fick mina tankar att lite kort hamna i ett namnbyte på vår kommun.
Ställde mig på min favoritplats i huset och såg det jag alltid ser där – och kände hur mina positiva känslor kring Vingåker sakta återkom.

Och läste lite senare några ord som påverkade mig:
Vi har slutat leva för att vi är så rädda för att dö.
Det glömmer och förtränger vi lätt, i vår värld av cykelhjälmar, bilbälten och fästingvaccin.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *