Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Nya funderingar…

Han tittade ut genom fönstret och såg att denna lördags himmel var färgad i grått. Kanske det påverkade hans humör.
Du, sa han till sig själv, är det inte dags nu att lägga ner bloggen?
Det hade han funderat mycket över de senaste veckorna, där bland andra tankar fanns den att; få respons från Vingåkersborna med vad han skrev på bloggen låg i samma härad som att försöka skapa danslust hos en grupp döva genom att spela dansbandsmusik på nyckelharpa.

Jag vill vara din – Margareta”, Sten & Stanleys svensktopps-succé, nynnade han lite på medan han nöjt betraktade sin tidigare påkomna liknelse. Plötsligt förvånad över den saken enär han vet att han ogillar dansbandsmusik, men kunde efter en stund enas om att det var nog menat som ironi.

Nyckelharpa, funderade han, som har viss förtjusning över musik innehållande nyckelharpa, liksom musik där säckpipa eller indisk Sitar finns med. Men det är det inte så många andra som gillar, tyckte han sig förstå, och högst motvilligt passerade den ovälkomna tanken att den text han skrev kanske var lika lite eftertraktad som musik från dessa några av hans favoritinstrument.

Den tanken gjorde att han – äntligen – kom till beslut.
Jag slutar.

Indisk Sitar…

Jaha, så var det med den saken och det var ju ganska lätt – egentligen, tänkte han efter en stund och kände hur en känsla av lättnad ville få plats i medvetandet.
Och det fick den allt snabbare…

Men den lyckades inte helt ta död på lusten att skriva.
Och han bestämde sig därför att ”Jag kör ett tag med mitt Högst Personligt så får vi se hur det blir med den skrivlusten.”
Och kanske lite också på min privata Facebook-sida.
Förstås påverkad av vad som står i en artikel i DN:

För, tänkte han, finns det något mer njutbart än att om kvällen, i tystnaden få sitta i favoritfåtöljen och ”vrida och vända” på sina tankar?
Inte då, svarade han sig själv och reste på sig för att brygga lite nytt kaffe…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *