Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

11/9 2020

Är för mig en dag bland många andra, i alla fall i skrivande stund så där någon timme för lunchen. Har hunnit läsa en hel del kloka saker som skrivits på mina favoritbloggar och, som det emellanåt sägs – alternativa media. Mest påverkad till sinnet är jag förstås efter att ha läst fredagens Fokus.

Som vanligt blir det då så att jag en stund vankar omkring – otåligt – är nog det rätta ordet – innan jag sätter mig ner i favoritfåtöljen med en mugg kaffe och inväntar mitt – funderingsläge…

Som förstås, lite smygande så där, anländer och förser mig med små uppslag om både ”stort & smått”. Men också ibland hamnar i ett läge som handlar om mig själv – och en förvåning över denne person.
Du får ett exempel:

Först hamnar jag i en stunds tankeutbyte med mig själv hur jag nu ska fortsätta skriva. Där sidan ”skriv det du vill föra ut” – vinner…
Hm , det är väl inte alltid så klokt och väl genomtänkt alla gånger, men det har ju aldrig tidigare hindrat mig.
Med en irriterad fnysning (kan jag berätta) fräste jag när jag läste rubriken ”Hur f-n kan någon anse att en skattelättnad på 125 kr i månaden kan falla in under beteckningen – sjujäkla?”

Förutom hos våra gravt underbetalda riksdagspolitiker då – menar jag – som själv är i den ekonomiska belägenheten att 125 kr (bara) har/får den påverkan på min livssituation att jag t ex. kan inhandla en extra flaska vin i månaden.
Vilket jag tidigare förstås kunnat göra utan denna lilla skattelättnad…

Men innan jag han gå vidare med den tanken viskade han bakom vänstra örat ”Feministerna då?”
Jo, det har länge förundrat mig att våra högljutt pådrivande feminister inte befinner sig främst på barrikaderna med att utropa sin avsky för islam och dess märkliga syn på – kvinnor?
Nu läser jag ju inte damtidningar, eller ser på tv, så jag är ju inte helt säker – men jag kan inte påminna mig att det har funnits något sådant upprop i de media jag själv tar del av.

Så nästa – om koranbränning.
OK, om jag skulle få för mig att känna ”nu vill jag bränna en koranbok föra att visa – vad f-n det nu kan vara” inte skulle jag få för mig att söka tillstånd från polisen för att göra det.
OK – tänk så att jag också kände att jag ville få lite lokal uppmärksamhet för detta mitt bokbränneri. Tja, skulle jag fundera, ska jag nu välja bilparkeringen utanför Coop/systembolaget eller Tennisparken?
Där beslutet nog skulle bli – varför inte båda?
Jo, så får det bli – tänkte jag – för jag vill ju hamna i Kuriren.
Så jag skulle förstås ge redaktionen en hint.
Har ju sedan länge känt en brinnande lust att bli en Vingåkerskändis…

Ser man på f-n – av detta (skojeri) blev det ett tankehopp till – Vingåker – och den lokala FB-gruppen ”Vingåkers Nyheter” där jag är tämligen flitig deltagare med inlägg.
Som inte gillas av vissa medlemmar som starkt ifrågasätter att jag då tar mig friheten att skriva i så obskyra ämnen som – politik.
”Vad har det med Vingåker att göra?” skriver de (mest kvinnor) argsint – och framför att de har blivit medlemmar främst för att få ta del av ”vad som händer på byn”.
Jag har förstått, eller i alla fall tycker mig förstå, att det där med ordet ”händer” mest ska tydas som lokalt skvaller.
Inget ont i det – man får ha olika åsikter.

Eftersom just inga medlemmar inkommer med vare sig skvaller eller åsikter om läget i kommunen – fyller jag emellanåt på med lite ”egna funderingar blandat med humor” för att inte gruppen ska tyna bort av syrebrist.”
Det har mottagits – så där…

Nåväl, som jag nu känner, jag lär inte i framtiden bli någon vidare aktiv medlem eftersom jag -som blev tvångsansluten av en bekant – fortsatte att vara medlem enär jag tänkte ”Härligt – äntligen en plats där vi kan mötas i intellektuella samtal”.
Mitt uppvaknade kan illustreras så här:

För övrigt vill jag framföra min förtjusning över intervjun med Anneli Bengtsson i gårdagens Kuriren. Hon utstrålade i sina svar en härlig entusiasm över Vingåkers framtid…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *