Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Vingåkersfolket…

Kan jag emellanåt falla i funderingar över. Mest då – tror jag – för att jag finner dem så olika mig själv. Vad gäller tänkande.
Och om den saken kan man förstås ha uppfattningar om. Vilket jag har men undviker att för ofta ta upp ”offentligt” – t ex på FB-gruppen Vingåkers Vänner – eftersom mina uppfattningar inte ses på annat sätt än att jag försöker göra mig märkvärdig och dessutom är en ”gnällig fan”.

Det sista där kan jag väl förstå att en del tycker – eftersom jag framför (för dem) ointressanta ämnen – som lokalpolitik, skolan – för att nämna två saker som intresserar mig personligen.
Men när jag där sitter i mina funderingar så förundras jag över medlemmarna i vår lokala FB-grupp är så ängsliga att dela med sig av ”sina liv”.

Om inte jag skulle lägga ut mina inlägg skulle gruppen snart förtvina bort – i alla fall som den sköts nu. Vilket gör att jag inte skulle bry mig ett dyft om den saken eftersom den (för mig) är snudd på helt ointressant.
En lite utvikning – som beskriver lite vad jag menar.
Min högst älskvärda Madame har lagt nu ett inlägg där hon skriver:

Idag har jag utfört en medmänskligt god gärning! Jag har nämligen serverat varmkorv till PRO-guppen som just genomfört en tipspromenad.
Synnerligen uppskattat vill jag lova…

illustrerat med en bild på en varmkorv.

I skrivande stund har M fått 23 ”tummen upp” (varav 6 män) och statistiken visar att 736 har läst vad hon skriver.

Jag själv har bidragit med:
”Funderar en stund över om jag ska skriva de här kommande orden – för de handlar ju inte alls om Vingåker. Men du – vad f-n finns där för ”intellektuellt stimulerande att skriva om i (från) Vingåker?”
Ingenting – tänkte jag för mig själv – och därför över till avdelningen ”eget tänkande & pladder” och du får läsa de här raderna:
Vad är det då som gör honom så attraktiv? Att han är så typiskt brittiskt, hävdade jag då, för längesen. Att han besatt en självklar och naturlig artighet som fick en därpå svältfödd svenska att omedelbart smälta.
Den som skriver så är Cecilia Hagen i en krönika där hon berättar om ett möte med David Attenborough – som jag antar/hoppas att du känner till.
Därmed över till den fundering som passerade ”Undrar vad dagens (unga mest då) kvinnor tänker när de läser de raderna.”

Ingen tumme upp och statistiken säger att 328 har läst mitt inlägg.

När jag lade ut mitt inlägg undrade jag lite svagt om – kvinnor då – skulle känna lust att ge kommentarer kring vad Cecilia Hagen skriver.
Det är ju ett ypperligt läge/tillfälle för damerna att kunna lufta sina frustreringar över oss män.

För all del – kanske verkligheten är sådan att bilden på en varmkorv är mer tilldragande än – män…

I så fall delar jag – i vissa lägen – den åsikten…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *