Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Känna stolthet?

Nedanstående rubrik försatte mig i funderingsläge – om Vingåker…

…och det tog en stund innan jag frågade mig själv om det ens är/var möjligt. För – en kommun i sig själv kan inte utföra någonting som kan förtjäna stolthet – men det kan dess ledning och kommuninvånarna (tillsammans) möjligen åstadkomma.
Funderade jag på en lång stund, och har väl ännu inte riktigt kommit överens med mig själv om jag tycker den tanken stämmer…

Nåväl – stolthet – vad betyder egentligen det? Frågade jag mig själv och har väl någon slags diffus känsla av hur jag vill beskriva den saken.
Men ville veta mer direkt och vände mig till Herr Google – där jag bl a fann dessa rader:

Hur används ordet stolthet?

  • Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter och romaner.
  1. Killarna är fostrade i en miljö där det finns en otrolig stolthet för Skellefteå AIK.
  2. Det är en av de vackraste epistlar om stolthet jag vet.
  3. Ett faktum som väcker stolthet i båda klubbarna.
  4. Så det är klart jag känner en stolthet att ha lyckats.
  5. Det är därför med stolthet jag noterar att mina ungdomar efter artonårsdagen lärt sig fördelarna med både måttfullhet och njutningen i ett glas vin av högre kvalitet än det som ryms i boxarna.

Duger gott som underlag för nya funderingar:

1 – Ungdomarna är fostrade i en miljö där det finns en otrolig stolthet för Vingåkers kommun.
2 – Har inte läst episteln, och inte heller läst någon sådan om Vingåker och har därför ingen egen åsikt om den frågan. Så här långt.
3-4-5 – Ett ”jag” kan känna stolthet över ”ett faktum”.
Finns det några sådana faktum från Vingåker som får oss ortsbor att känna stolthet över?

Efter en kort överläggning med mig själv:
1 – stämmer inte alls
3-5 – Har jag ingen egen erfarenhet av men känner tveksamhet…

Och hamnar så småningom i rubrikens ”måste man tro på något”.
Och hamnar så först hos mig själv och jag konstaterar att ”jag tror på mig själv – jag har – och kommer att – fixa det här”.
Som då gärna kan tydas – att jag har ordnat mitt liv så jag (i alla fall) kan känna – förnöjsamhet vid tanken på vad jag uträttat och min egen kommande framtid.

En känsla – om framtiden – jag inte alls har om Sverige som nation.
Men Vingåker då?
Och konstaterar att ”om Vingåker tror jag just ingenting” och kan heller inte finna något som väcker minsta känsla av – stolthet.
Vare sig om mig själv eller vår kommun…

Men det påverkar mig inte det minsta – enär – jag trivs med både mig själv och med Vingåker som kommun.
Bra nog – så här på ålderns höst…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.