Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Mångfaldsbegreppet…

Så har ytterligare en fin vårdag passerat, faktiskt en fin helg, vill jag tycka. Som för mig bestått av medverkan till att väcka liv i den hittills (mest) sovande trädgården.
Att medverkan står där beror på att den som har kunskapen i ämnet ”trädgårdskunskap” är Madame och som alltså stått för ordergivningen kring det lilla jag kan bidra med.
Nåväl den nyinköpta gräsklipparen invigdes…

Nu har M åkt hem till sig och i stillheten och tystnaden som därmed infunnit mig har jag roat mig med att ”läsa upp mig” dvs besöka de de platser på nätet där jag finner intressanta saker att ta del av.

Som då bl a fick den påverkan att jag sitter här vid datorn och frågar mig själv ”Undrar hur många det är i Vingåker – som jag – denna söndagskväll sitter och funderar kring vad de här raderna berättar?”

I anställningsannonser, vid sammansättning av paneler i TV, på konferenser och i arbetsgrupper, ja till och med när anslag till kulturarbetare delas ut, lyfts mångfaldsbegreppet fram som betydande. Men mångfald handlar i dessa sammanhang sällan om sådant som spelar roll för utfallet – alltså åsikter, perspektiv, tankar och värderingar – utan alltför ofta om irrelevanta och opåverkbara faktorer som en människas kön, etnicitet eller sexuella läggning. (min fetmarkering)

Den som skriver dessa rader är Alice Teodorescu Måwe i GP och hon fick därmed mig att bli sittandes länge i egna funderingar kring – mångfaldsbegreppet – som jag personligen tycker är ett otyg – enär det oftast används kring de irrelevanta faktorer som Alice pekar på.

Och då hamnade jag för ett kort ögonblick i Vingåker och Facebook-gruppen Vingåkers Nyheter – som jag allt mer tappar intresset för.
En idé jag blev mycket förtjust över när den startades i höstas för jag fick för mig tanken (möjligheten) att ”Att här kan nu Vingåkersborna – bland allt lokalt skvaller – föra fram sina ”åsikter, perspektiv, tankar och värderingar

Av de nu – över tusen medlemmarna – har funnits där – utöver mig själv – bara ett par som hittills har haft sådana.
Det finner jag en smula märkligt och trist. Och när jag känner så – så citerar jag gärna några rader till ur Teodorescus GP-ledare:

För några år sedan beskrev Mats Alvesson, professor i organisationsforskning, fenomenet ”Funktionell dumhet” (SvD 7/7-2018).
Enligt Alvesson är en svag förmåga till reflektion och kritiskt tänkande den kanske viktigaste formeln för karriär i arbetslivet.
”Man är anpasslig och lydig. Man håller sig inom etablerade tankeboxar och agerar med väl utvecklat tunnelseende kompetent inom ramen för dessa.
Man krånglar inte till det för sig själv eller omgivningen genom att ifrågasätta konventioner, önsketänkande eller tomma floskler.
Man är pålitlig och kompetent – och uppskattas av omgivningen.”

Förmodligen är det just så i Vingåker…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Att kunna berätta

Finns det en del människor som kan – och som jag är jämrans avundsjuk på – men det är bara att inse sina egna begränsningar.
Men lutar mig lite tröstande emot uttalande ”Om bara de fåglar som sjunger vackrast sjöng i skogen skulle där vara väldigt tyst”.

Att jag kom att fundera över det var att jag läste den här texten:

”Under större delen av historien visste människan ingenting om 99,99 procent av organismerna på planeten, nämligen mikroorganismerna. Det berodde inte på att de var oviktiga för oss. Var och en av oss har miljarder encelliga organismer inuti kroppen, och inte bara som fripassagerare.
De är våra bästa vänner, och dödligaste fiender. En del smälter vår mat och rengör våra inälvor, medan andra orsakar sjukdomar och epidemier.
Men det var först 1674 som det mänskliga ögat för första gången såg en mikroorganism, när Anton van Leeuwenhoek tittade i sitt hemmabyggda mikroskop och förundrades över att se en hel värld av små varelser myllra i en vattendroppe.

Under följande 300 åren har människor stiftat bekantskap med ett stort antal mikroskopiska arter. Vi har lyckats besegra de flesta smittsamma sjukdomar de orsakar och vi har ställt mikroorganismer i läkekonstens och industrins tjänst.
I dag genmodifierar vi bakterier som producerar läkemedel och biobränsle och dödar parasiter.

Men det mest anmärkningsvärda och definierande ögonblicket under de senaste 500 åren, kom kl 05.29.53 på morgonen den 16 juli 1945.
I den sekunden sprängde amerikanska vetenskapsmän den första atombomben, i Alamogordo i New Mexico.
Från detta klockslag har mänskligheten haft förmågan att inte bara förändra historiens gång utan också att göra slut på den.” (min fetmarkering)

En sådan underbar liten (informativ) berättelse Yuval Noah Harari har åstadkommit för att nå fram till – slutklämmen…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Rikspolitik

Demokrati i alla ära, men…

Är det inte synnerligen märkligt, säger jag till mig själv, att livet är sånt att jag får nöjet att varje dag vakna till möjligheten att ta del av vad kloka människor berättar för mig – i texter eller i videoinslag på Youtube.
När jag funderat på den saken ett litet tag – vill jag ge mig själv lite beröm – för jag söker ju själv – av egen fri vilja – upp de här kloka människorna just för att få ta del av deras budskap.

Som nedanstående av Jan-Olof Sandgren på DGS som börjar sin krönika så här:
”Många svenskar är positivt inställda till ökad centralstyrning, till exempel i FN:s regi, något som Patrik Engellau uppmärksammade i den här krönikan.
Jag har svårt att tro att svenska folket plötsligt börjat gilla diktatur, för i grunden är vi nog lika frihetsälskande som vi alltid har varit.
Men när våra folkvalda ledare (från höger till vänster) beter sig som okunniga amatörer, utan förmåga att ta itu med helt vanliga samhällsproblem – det må gälla gränskontroll, skogsbränder, kriminalitet, sjukvård, skolgång, folkbokföring, kontroll av bidragsfusk eller vad som helst – sprids en känsla av vanmakt och i förlängningen en längtan efter ”professionalism”.

Demokrati i all ära, men om demokratin enbart låter oss välja mellan ett begränsat antal självupptagna medelmåttor som Stefan Löfven, Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt eller Gustav Fridolin, kanske upplyst despoti är att föredra.
(min kursivering)

I skrivande stund – och innan min morgongröt har intagits – är jag starkt benägen att hålla med om det som står i den av mig kursiverade texten.

Och mina funderingar hamnade en kort stund i Vingåker, och hos våra lokala politiker. Jag vet just ingenting om dem eller vad de uträttar.
Vilket jag då inte alls menar – bara – är deras fel.
Men det får jag väl ta upp en annan gång…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Svara utan att tänka

Tänka efter – ska det väl egentligen stå i rubriken. Nåväl, eftersom det i Coronatider är så, att jag mer eller mindre hindras från att göra de sedvanlig trevligheter jag vanligtvis har för mig i vardagslivet beslöt jag mig för att i stället uppdatera mitt kunnande.

Som då bl a annat har fått mig förstå att vi människor har alldeles för lätt att ge svar utan att – ha tänkt…
Du får ett exempel på den saken.
”En individ har av en granne beskrivits så här:
”Gustav är väldigt blyg och tillbakadragen, alltid hjälpsam men föga intresserad av människor eller den verkliga världen.
Han är foglig och ordningsam, har behov av organisation och struktur i sitt liv och är noga med detaljer.

OK – nu till frågan ”Är det troligast att Gustav är bibliotekarie eller bonde?”

”Likheten mellan Gustavs personlighet och stereotypen av en bibliotekarie är direkt uppenbar för alla.”
Skriver författaren till boken ”Tänka snabbt och långsamt”, David Kahneman – men lägger till:
Slog det dig att det går över 20 bönder på varje manlig bibliotekarie?
Eftersom det finns så många fler bönder är det nästan säkert att att fler fogliga och ordningsamma personer finns i traktorsadeln än vid informationsdisken på biblioteken.

Du kanske förklarar dig med – som jag gjorde:

Tänkte inte på det…

Men i fortsättningen kommer vi (väl) att göra det? Att ta hänsyn till väsentliga statistiska överväganden innan vi svarar…

För resten – tro inte på allt du konstaterar.
Vilken av linjerna är längst?

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik

Mina funderingar?

Det är sannolikt mer troligt att det beror på arvsanlag än virus – den där egenskapen jag har att – så lätt att bli sittandes i funderingar kring minsta obetydliga orsak. Det visar väl att det där med att ha en norskfödd mamma som får ett pojkbarn tillsammans med en man från Enköping nog inte är helt vetenskapligt utrett.

Hur som haver läser i magasinet Fokus:

Så var formas idéerna i dag – om det som inte handlar om här och nu?
»Alla partier med självaktning bör ha en kursgård. Först med en egen tankesmedja blir partiet något att verkligen räkna med«, skrev Dagens Nyheters Magdalena Ribbing 1992. Sant då. Sant till 50 procent nu.
Kursgårdarna kan vi stryka. Flera partier fick aldrig råd eller möjlighet att skaffa en kursgård. Det blev för dyrt att hålla ordning på fastigheten och att ha personal.
Men tankesmedjorna frodas, tröskeln att starta en sådan har med digitala och sociala media sänkts rejält. I princip kan en tankesmedja i dag vara ett hemmabygge och hobbyprojekt som i princip kostar 0 kronor och drivs på Facebook.”

Om en sak kostar nästan ingenting att bygga upp – så varför har vi inga tankesmedjor i Vingåker? Var det jag började fundera över.
Lite märkligt att det inte kommit till stånd hos de ledande politikerna i KF enär de – som våra rikspolitiker – kan dra fördelar av:

– Politikerna i dag är så rädda för att göra misstag. Om utgångspunkten när man uppträder är att man vinner om man inte gör bort sig blir det ganska tråkigt. Rollen för fria ledarskribenter eller tankesmedjor blir då att de får säga vad politikerna inte kan, vill eller vågar säga.

Nja, det där sista kan väl inte sägas om våra lokalpolitiker, säger jag till mig själv. Kanske mest för att det inte finns några stora frågor att ”göra misstag i”. Om nu inte att någon lokalpolitiker vågar sig på att antyda ”jag tycker att vårt parti ska samarbeta med SD”. Och det kunde läsas i Kuriren.
Vilket kanske skulle kunna åstadkomma ett eller annat höjt ögonbryn.

Men måste en tankesmedja vara politisk?
Nej, svarar jag mig själv först eftersom jag lika lätt som jag börjar funderar – också får dagdrömmar – som ”Tänk om det gick att samla samman några kloka Vingåkersbor till något av en opolitisk tankesmedja med inriktningen att formulera fram en framtidslösning för Vingåker som kommun.

En sådan märkligt dum dröm, tänker jag lite senare, den måste ha kommit från mina Enköpings-dna…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

PS – det finns kommuner där det händer saker – som i Sölvesborg.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren förklarar det med Louise Erixons starka ledarskap och personlighet.

– Hon har klivit fram i Sölvesborg som en profil, som också är känd ute i landet. Det vet vi från andra kommuner – att om man har en ledande personlighet så röstar de i kommunen på den personen oavsett vilket parti de tillhör, säger han till KvP.