Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Nya funderingar…

Kan man få – om man får ta del av nya upplevelser – eller att läsa vad kloka människor skriver.
Tänker jag denna söndagseftermiddag då helgens planerade plikter har avslutats.
Som att ha övervarit en begravning på fredagen.
Som att under lördagen att ha levt upp till Madames starka önskemål om färd till en handelsträdgård (Ingvaldstorp) för att inhandla blommor till trädgården, plus krukor för omplantering av några gamla (inomhus) som följt mig under så många år.

Begravningar tycker jag inte om – vilket kan ha sin mesta grund i att jag är hängiven ateist – vilket får min syn på hur begravningar sköts som närmast något jag vill beskriva som något av ett – hyckleri.
Mer än så får du inte veta – än att jag emellanåt försöker komma på ett sätt att slippa en egen.
Och känner viss förnöjsamhet i att mina tre grabbar har känslor som liknar mina dvs (ungefär då) ”Vi bränner gubbfan och så går vi ut och tar oss ett par öl” Och hoppas på att de då enas om formuleringen att: ”han var lite egen då och då – men alltid snäll”.

Men snäll är inte alltid ordet som passar in på mig när jag läser vad jag läser i de böcker jag köper. Och speciellt då när jag läser vad någon anför och samtidigt kommer att tänka på ”vissa personer”.

OK – just denna eftermiddag börjar jag läsa om boken med titeln ”Extra allt!” och läser några stycken som väcker upp tidigare (nu glömda) funderingar plus skapar några nya.

Som till exempel när jag läser:
”Många anställda betvivlar att de bidrar till mycket av värde. Enligt en studie är i Europa bara 13 procent av alla engagerade i jobbet, 63 procent ointresserade eller oengagerade medan 24 procent till och med är aktivt ointresserade.
Enligt en studie av analysfirman YouGov 2015 svarade 50 procent ja på frågan om deras arbete bidrog till något meningsfullt, medan 13 procent inte visste och 37 procent hävdade att arbetsinsats inte bidrog till något positivt för någon.”

Eftersom jag inte har någon tv får jag förstås gott om tid över för att falla i långa funderingar när jag läser sådant.
Roar mig mycket – och ordet snäll ovan – passar inte alltid in i vad som passerar…

Men jag läser också sådant som inte roar mig utan mera får mig att (uppgivet) skaka på huvudet. Exempel här – där en vd för en skolkoncern ger följande beskrivning:
”Jag är tidigare lärare och rektor och numera vd och ägare för B-skolan. Jag har cirka 150 anställda och mitt arbete går i huvudsak ut på att ingjuta mod i dessa modlösa själar.
Skräcken att göra fel är så utbredd att allt tänkande upphört.
Jag är en modig jävel så jag har sagt till dem att ta ut svängarna maximalt.
Men mina sex rektorer och lärarna invänder oavbrutet och med en mun att skollagen säger si och läroplanen säger så. Och om vi gör några fel kommer Skolinspektionen att slå oss på fingrarna.
Inte en ny tanke gör sig påmind.”

Kanske inte hos mig heller i skrivande stund – men ett gammalt välkänt ord poppar lätt upp – Vingåker…

Får jag så denna ljuva söndag avsluta med några rader där jag nesligen måste tillstå att även jag en av de medskyldiga. Jag läser:
”Du sitter i ett flygplan och din stolsgranne säger: Du får en miljon dollar om du hoppar ut – vad skulle du svara då?
Jodå – jag svarade precis som du skulle ha gjort (snabbt som f-n) aldrig livet!

Men – skribenten lägger till – efter att förstås först förklarat att alla gör samma fel – ”Men tänk om planet stod på marken då?

Ja – tänk om man skulle tänka lite – innan man svarar…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Lästips…

I dessa tider när gamlingar som jag ska hålla mig hemma i huset roar jag mig bl a med att läsa om – som jag minns dem – läsvärda böcker. Sådana som jag vet jag kan lära mig något från – och kanske glömt lite av.
Men det räcker inte för att kunna stimulera mig fullt ut – så jag beställer nya böcker. Emellanåt på rekommendation från goda vänner – kloka och begåvade sådana – som Mats Karlsson i Karlskoga som berättar följande om en bok jag blivit nyfiken på:

”Om man har intresse för Scania och vad som ligger bakom dess framgångar, om man är intresserad av ledarskap och företagsstrukturer och om man är intresserad av Leif Östlings arbetssätt så är det en givande bok.”

Om någon dag till finns den i min brevlåda…

Den här gången vet jag ”Vad fan jag får för pengarna”…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Nya tider för…

…de svenska politikerna. Tänkte jag nyss när jag såg den här memen du kan se nedan.

(En meme (uttalas meem) är ett internetfenomen bestående av en bild, gif-fil eller video med en tillhörande kort text.
Innehållet i en meme kan skilja sig beroende på vem eller vilka målgruppen är, men syftar ofta till att uttrycka en viss känsla eller relatera till andra kända internetfenomen. Det vanligaste är att använda redan tagna bilder på kändisar eller slumpmässiga bilder funna på nätet som sedan sätts i en humoristisk kontext.
En meme sprids viralt på internet från en person till nästa – t ex via Facebook Spridningen uppkommer i regel för att betraktaren kan relatera till känslan memen ger eller bara tycker att den är underhållande och vill dela den vidare till sina vänner.)

OK – då vet vi det om memes – som är en företeelse som blir allt vanligare och där allt fler blir duktigare på att ta fram dem.
Jag citerar från nattgöken (21/3):
”Människor i offentliga positioner i Sverige är inte överdrivet vana vid att ta ansvar. Våra politiker har likaså vant sig vid att kunna göra vad som helst, förskingra vad som helst, men ändå gå helt ansvarsfria till nästa toppjobb. Så beter sig inte experter; så beter sig ett frälse.”

För egen del tror jag att detta ”frälse” kommer att få det allt svårare att komma undan med sina ”friheter” då dessa allt oftare förekommande memes sakta men säkert kommer att nöta bort deras arroganta och oansvariga sätt mot oss medborgare.
Jag menar då här huvudsakligen människor i offentliga positioner på riksnivå.
För – som det brukar sägas:

En bild kan säga – väljarna – mer än 1000 ord…

Det är inte bara memes som visar att det är något av en ”folkresning” på gång, tänkte jag när jag läser vad Patrik Engellau skriver hos DGS. Där texten slutar så här:
Tänk om det gick så långt att svenska folket inser att det faktum att det har tappade förtroendet för dessa ledare inte beror på att folket består av imbecilla populister utan på att ledarna inte förtjänar förtroende. I bästa fall får vi då, hur det nu ska gå till, ett nytt demokratiskt system där kandidaterna till de politiskt beslutande församlingarna består av personer som folk lärt sig att ha förtroende för i stället för anonyma men lydiga partimedlemmar som de statsfinansierade partierna beslutat sig för att belöna med ett hyggligt betalt mandat.

Inlägg som läses av över hundratusen unika besökare – en skara som växer.
Eller vad Stefan Hedlund skriver…
När pandemin väl är över kommer vi att möta ett landskap präglat av förödelse, närmast att likna vid en kombinerad medicinsk och ekonomisk tsunami. Utöver många som avlidit och än fler som varit svårt sjuka, kommer vi att möta statsfinanser i ruiner, omfattande arbetslöshet, utslagna företag, kaos inom utbildningssektorn och mycket mera. Det kommer då att finns en betydande uppdämd vrede, och ett stort behov av att utkräva ansvar.

Ytterligare en droppe som urholkar stenen…