Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Det var den veckan det…

Tänkte när jag när jag tittade ut genom köksfönstret innan jag just skulle börja äta min fredagslunch. Noterade att det på den nära åkern fanns ett 50-tal gäss som satt där orörliga i någon slags gemensam meditation. ”Borde de inte vid den här tiden på året befinna sig på betydligt sydligare platser en bit ner i Europa?”. Funderade jag och konstaterade att jag inte hade en aning (kunskap) om vilken slags gäss det var.
Sådant stör mig – när jag inte vet…

Kanske blev jag påverkad av gässens, till synes, mediterande, för jag hamnade i någon slags inre mental pratstund med mig själv – om mig själv. Egentligen var utgångsläget ungefär det att jag ”finner alla andra människor vara så konstiga” – vilket du då ska tyda – lever sina liv så annorlunda än jag själv. Men som en stund senare omvandlades till en klar syn på att den som är annorlunda är förstås jag själv.

Att jag kom att ändra mig på den punkten berodde nog på att jag medan jag långsamt tuggade i mig maten kom att tänka på den oerhört givande stunden vid datorn – sent i går kväll.
Bestående av en samvaro tillsammans med en två timmar och 17 minuter lång video om en tågresa (YouTube) mellan städerna Tirano (i norra Italien) och St Moritz i Schweiz.
En, för mig då, oerhört givande i film där vi tittare fick göra resan tillsammans med lokföraren inne i förarhytten.
En resa i lugnt tempo.
Med start kl 22.00 i går kväll – i Vingåker…

Tack gode Gud, säger jag så här i vid minnet – att hela resan var utan ”speakertext” vilket gjorde att jag helt kunde koncentrera mig på vad som visades under den mycket stillsamma, oerhört vackra, resan över/mellan de höga Alperna.
Som gav tid och möjlighet till eftertänksamma funderingar.

Jag har fördomar, ganska många faktiskt, de flesta om andra människor – här får du en:
”Om så alla i Vingåker tittade på den här videon är det nog bara jag – som förutom det vackra landskapet – också finner stor njutning av att se allt det gedigna arbete som funnits/finns bakom själva järnvägsbygget. Hur finurligt man förstått att bygga banan i den bergiga terrängen med sina djupa dalar. Den höga kvaliteten på stolparna som håller strömledningen på plats, den väl underhållna banvallen, banans signalsystem, de många vackra husen längs banan – osv”.

Minns också med välbehag den starka känslan av ordet frihet som ofta dök upp under tittandet. Som tydligaste kändes det när tåget tilläts åka genom orterna på dess gator. Tänk dig en järnvägsräls på Storgatan i Vingåker.
På den här sträckan i Schweiz var det hur naturligt som helst – utan att vare sig myndigheter eller befolkningen finner detta som en sak som kräver insats av speciellt slag i form av av ”extra beskyddande verksamheter”.
Då vill jag framhålla att här handlar det inte om spårvagnar utan passagerartåg med lok och en så där 6-8-10 vagnar.
Vill du veta mera om den saken – titta några minuter på utresan från Tirano. Eller klicka dig fram 30 minuter in i videon.
En fantastiskt välgjord video.

Under de stunder då resan mest visade rogivande vackra inslag fann jag emellanåt mig själv sittandes i djup längtan efter ”Där vill jag också bo” i ett samhälle där just ingen går kring med ”ängslans skygglappar” ständigt på sig – ett samhälle som inte strävar efter att ”överbeskydda sina medborgare från minsta tänkbar orsak till oro” – mest påhittad – av ängsliga personer hos våra myndigheter.
Och dem som bor i Läppe…

Sådana nattliga stunder unnar jag mig att njuta av – medan resten av landet begapar sig i saker som – Mellon. (se det som en liknelse)
Alltså – Ni andra är allt bra konstiga…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Pannkaka…

…kan i vissa lägen vara ett ord som ska beskriva något som ”är/gått på tok” – eller möjligen anses en aning märkligt. OK – det får i alla fall duga som rubrik till några små personliga funderingar en torsdag.

Fick för en stund sedan ett ”newsletter” från flygbolaget norwegian.com som utlovade:
Stor Rea, 20 % på alla destinationer.
Jag får lite då och då sådana erbjudanden eftersom jag ett flertal gånger varit passagerare på deras avgångar.

Erbjudandet väckte en liten reslust och jag tänkte: ”Varför inte unna mig en kortare kulturell storstadsresa nu under våren?” Och hade en liten fundering på att då kunna tänka mig Amsterdam – och ett besök på Rijksmuseum – dit det nu var ett par år sedan jag var besökare.
Och klickade mig in till flygbolagets erbjudanden.

Och kunde då ta del av följande om en tänkt utresa tisdagen den 7/4 med hemresa fredagen den 10/4.
Avgångstiden (Arlanda) på utresan är 18.40 med ankomst Amsterdam 20.40.
Hm, så där va? sa jag till mig själv medveten om att det tar en god stund att ta sig från flygplatsen (Schiphol) och in till ett centralt beläget hotell. Sen ankomst kunde jag se framför mig och därför smått om tid för ”nöjen” den kvällen…

Hemresan då? Jo där erbjöds jag en avgång 21.20 vilket då innebar landning på Arlanda klockan 23.20 om nu tiderna kunde hållas.
Såg där framför mig att tidigast 24.00 kunna jag sätta mig i bilen för en stilla nattresa till Vingåker.
Det senare, vill jag framhålla, ser jag inte alls som något negativt, då jag inte har det minsta emot att köra bil om nätterna.
Ren avkoppling för mig – med tid för egna funderingar.

Prisbilden då? Jo, om jag valde den billigaste prisklassen ”LowFare” blev flygresorna sammanlagt 114 kr billigare. Vilket inte i så hög grad förändrade/påverkade bilden kring resans dyra Amsterdam-hotell.
Jodå, naturligtvis, finns där många andra alternativ till avresetider. Fast då betydligt dyrare, vilket denna torsdag inte (heller) lockade en ”ekonomisk tänkande person” som mig – att fullfölja en bokning.

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Rikspolitik

Sena söndagsfunderingar

…kan ju t ex börja med att det varit en smula frustrerande att ha varit bortkopplad ett par dagar från att ha haft möjlighet att uppdatera mina sidor. Webbhotellet jag varit kund hos i snart sex år fick den 1:a februari nya ägare och det innebar förstås en del tekniska svårigheter. I alla fall för oss kunder…
Nå det finns värre saker i livet än sådana små fadäser. I alla fall om man Socialdemokrat tänkte jag för en stund sedan efter att hos ledarsidorna.se läst bl a dessa rader:

Den svenska socialdemokratin är det parti som i högsta grad sett väljarna som några som ska anpassa sig till partiets senaste linje. Ledningen inser inte att den för allt fler bara utgör en skattefinansierad organisation bestående av medelmåttor. Tiden då man föds till socialdemokrat och dör som socialdemokrat är snart över i Sverige.
Som på så många andra ställen i Europa.”

Tuffa ord i artikel av Chris Forsne som börjar – vill jag tycka – ännu mer kritiskt om S:
En ledare ska ingjuta hopp hos folket, ge framtidsvisioner och se helheten men inte glömma de mest utsatta. Just ett sådant tal höll Boris Johnson vid midnatt i förrgår när Storbritannien trädde ut ur EU. 
Det samtidigt som Stefan Löfven och socialdemokraterna blivit en symbol för ett svenskt förfall

Även om S i Vingåker minskade med 3,1 procent i senaste kommunvalet kan man väl knappast inte beskriva det som ”ett förfall” så var det i alla fall 154 färre röstande i Vingåker som gav S sin röst i kommunvalet 2018.

Nu görs det (väl) inga lokala opinionsmätningar – men om man ska göra sig den tanken att överföra Socialdemokraternas allt lägre siffror på riksplanet – lär det vara flera ortsbor som kan tänka sig rösta på annat parti år 2022.

En ledare ska ingjuta hopp hos folket, ge framtidsvisioner och se helheten men inte glömma de mest utsatta. Läser jag igen och funderar över vad jag möjligen har får åsikt om detta och Vingåker.

Jag blir faktiskt en smula överraskad av mig själv – att gnällpellen jag – inte genast får starka negativa tankar om den saken.
I stället hamnar i funderingar kring det här att ”i så fall ska det väl gälla alla de ledare i som finns hos våra lokala partier”.
Men i så fall kan jag väl lägga till att det märker jag just inte så mycket av i så fall…

Men det kanske kommer…