Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Vingåkersdansen…

…verkar vara det som kommunen sätter fram som det mest ”kända” om Vingåker. Eller hur jag, som inflyttad, nu ska tolka äpplet uppe vid rondellen.

För egen del har jag ingen som helt kunskap om denna lokala storhet – och gjorde förstås som man gör då – googlar. Läser hos Wikipedia:

Vingåkersdansen är en svensk folkdans för en kavaljer och två damer. Dessa benämns vänsterdam och högerdam. Dansen skapades 1843 av balettmästaren Anders Selinder, går i 3/4-dels takt och är tämligen komplicerad med elva turer.

Damerna är rivaler, som tävlar om kavaljerens gunst. Damerna gör upprepade grimaser gentemot varandra. Kavaljeren bemödar sig om att behandla damerna lika, utan att favorisera den ena framför den andra.”
Vilket du kan beskåda på Youtube i den här uppvisningen

Hamnar i en stunds begrundan om där möjligtvis kan finnas någonting ”annat” – som på ett mer modernt sätt – skulle kunna symbolisera Vingåker.
Har konfererat med vänner bosatta här i Mälardalen (de flesta i Stockholmstrakten) men ingen av dem känner till ”någon dans från Vingåker” – däremot ortens ”Outlet”.

Hm – Folkdans tillskrivs i perioder och på olika platser i världen stor betydelse för nationalidentiteten varför den ofta förknippas med högtider viktiga för nationalstaten.

Jo, den tanken gillar jag, liksom dansen där uppe vid rondellen…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Ny flagga?

Nja, jag menar inte att Sverige som nation ska skaffa sig en ny flagga utan rubriken bygger på en liten fundering jag nyss fick vid lunchfikat.
Det kom sig nämligen så att jag – som så många andra svenskar – har satt upp en liten svensk flagga på lämplig plats på huset. Jag har faktiskt, så här i efterskott, inte helt klart för mig varför jag gjort det.
Enklaste förklaringen är väl att jag ville visa omvärlden att ”här bor en svensk”.

Nu kom jag vid fikabordet att fundera lite över att jag – då – förmodligen ansåg att det var bra av något skäl. Kanske rent av för att jag var lite stolt över att att vara svensk.
Fick i dag anledning att ifrågasätta det. På grund av att flaggan, inköpt i somras för förmånligt lågt pris hos Biltema – hade blåst sönder så illa att jag för några dagar sedan plockade ner den för att den var så ful. Och närde ett tag en liten slumrande tanke av att jag nog skulle köpa en ny flagga.

Det blir nog ingen ny flagga uppsatt, i alla fall inte nu, för jag kunde inte övertyga mig själv om att jag fortfarande är så där överväldigande stolt över att vara – svensk.
För att vara lite mer direkt – jag tycker att Sverige missköts å det gruvligaste – av obehagliga rikspolitiker i en synnerligen märklig regering… (min snälla version)

Om Vingåker som kommun har en egen flagga kan jag tänka mig att sätta upp en sådan – bredvid en norsk. För att hedra min mamma…

Tänkte jag – och tog en pepparkaka till…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Vingåker?

Tänkte jag, och ett antal blandade funderingar passerade. Och blev sittandes tyst medan jag letade efter vad jag ute efter i vad jag menade med ordet i rubriken. Efter en stund kunde jag känna att bakom det hela finns någonting som skaver och där det första som där kom upp var en svag olustkänsla inför tanken på den på Facebook gruppen med namn ”Vingåkers nyheter”. En grupp som startades i september och när jag skriver detta har registrerade 822 medlemmar.

De flesta är inaktiva, och med det menar jag att de, ännu så länge inte har skrivit några inlägg. Jag bryr mig inte om att räkna – men uppskattningsvis har 20-25 av dem varit aktiva – men inte då genom att skriva en egen författad text där de redovisar en egen ”fundering” utan en del bara genom att lägga in kopierade reklamtexter om lokala aktiviteter.

Endast en av medlemmarna kan sägas ha varit ”outstanding” vad gäller antalet inlägg som tydligt kan kallas ”egna funderingar”. Flera av dem i syfta att få igång en livligare verksamhet på sidan.
Gissa av vem? Jo – just jag…

Jag började (i september) med att fråga gruppens medlemmar om deras syn på våra skolor – i Vingåker alltså. Och bifogade en länk till en ”otroligt bra skola i London” vars arbetssätt jag själv – avgudar.
Med den smått insinuanta baktanken att få i gång en ”debatt” i ämnet. Då skolorna i Vingåker inte har det bästa ryktet för sina resultat hade jag fått för mig att medlemmarna måhända skulle inkomma med ”förslag till förbättringar” – eller i alla fall åsikter de eventuellt hade om våra skolor och dess verksamhet.

Det hade de inga – utom en grundskolelärare som livligt försvarade våra (sina) skolor – och en förvirrad rektor som fyllde på med någon slags ”mental sörja”.
Jag gav upp…

Kvaliteten på de (få) inkomna inläggen övertygar inte. Nyss kom en kopierad text in som berättade om att polisen hade, i Vingåker, genomför kontroller på traktens A-traktorer:
”Idag har områdespolisen tillsammans med trafikpolisen genomfört en intensifierad kontroll av A-traktorer i vårt område. Det har blivit rapporter, beslag föreläggande om besiktningar och föräldrakontakter. Även andra trafikanter blev föremål för kontroller och då uppdagades även drograttfylleri och körkortslösa.”

Ett inlägg som fått två intetsägande kommentarer – plus 46 ”tummen upp”.

Det står mig fullständigt klart att jag har förstått grunden bakom starten av den här ”gruppen” – helt fel.
En beskrivning som av grundarna skrivs exakt så här:
”Eftersom vi i vingåker saknar en egen tidning så är det här ett sätt att komma ifatt världen och om man har någon nyhet eller liknande händelse kunna dela med sig av nyheter till övriga vingåkersbor.
kopiera inga artiklar från tidningar utan skriv om dom med egna ord.”

Finemang – tänkte jag när jag läste de raderna och såg framför mig en plats där vi ortsbor kunde ”utbyta tankar med varandra”.
En idiot är jag – hur kunde jag komma på något så enfaldigt. Som att någon i Vingåker skulle få för sig att (våga) att ha en åsikt att vädra offentligt.

Nu får du ta att jag gråter ut en smula – jag gjorde, för några dagar sedan, ett sista försök att få fler att komma med egna inlägg.
Så här såg det ut:

Även en grådisig onsdag kan en och annan fundering pocka på uppmärksamhet.
Hos mig alltså! Som min förvåning över att så få vågar skriva ett inlägg här.
Nog finns det väl saker som du har funderingar över.
Jo, jag kan förstå att det känns lite pirrigt första gången.
Precis som när du för första gången skulle…

Tyckte jag var jättefyndigt av mig – där jag antog att bilden – åtminstone – skulle smälta alla de kvinnliga medlemmarnas hjärtan…
Jo då, fyra av dem i form av ”tumme upp”…

Puss till dem – men nu har den tidigare så optimistiske gruppmedlemmen gått vidare till nya jaktmarker…