Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Skadeglädje?

Kan det vara en smula skadeglädje jag känner, funderar jag, då jag inte riktigt kan komma på hur jag ska beskriva min förnöjsamhet som uppkommer av vad jag läser i boken – Extra allt – där författaren Mats Alvesson i ett kapitel drar ”ner brallorna” på allt vad värdegrunder heter. Ett ord jag starkt ogillar.

Så här börjar Alvessons text under rubriken ”Värdegrunder – med eller utan godis”:

”Värdegrunder ä populära och varje organisation och många företag excellerar i högtidliga sådana, där man lägger tid och kraft på att framhålla sin förträfflighet i fråga om moraliska dygder. Ofta framhålls hur intensivt man arbetat med sin värdegrund; att diskutera, utveckla, förankra, revidera och implementera denna. Anspråket är att verksamheten genomsyras av en föredömlig värdegrund.
(som i Vingåker)

Detta kan ses som ett oförargligt fenomen, där resultatet blir ett stycke text på hemsidan som ägnas något möte då och då och håller ledning, kommunikationsfolk och HR sysselsatta – och kanske hindrar dem från att ställa till med något annat.
Men när värdegrunden framhålls som central för en välfungerande verksamhet, och man påstår sig ägna mycket tid för denna finns det skäl att höja ett varningens finger.”

Och vi (jag) som har boken kan ta del av, många övertygande exempel, varför han säger detta. Och han skriver också:
När man ser delar av svensk offentlig sektor som har uppenbara problem i praktiken – skola, högskola, polis, försvarsmakt, arbetsförmedlingen, sjukvård – så har de i gengäld förträffliga värdegrunder. Men man kan inte lyckas med allt.

Och Alvesson fortsätter med:
Därmed står vi och blickar ner i det organisatoriska hyckleriets förskräckande avgrund, ekande av värdegrundprat, löskopplad från praktik men kanske uppbygglig för många chefer, stabsfolk och kanske några andra medarbetare vilka kan lyfta sin självkänsla och status.
Vi har så fina värderingar, därför är vi så bra…

Det är en sak att kräva att de anställda uppträder på ett visst sätt och att de lyder lagen, men det är något fundamentalt annorlunda att avkräva dem vissa attityder och uppfattningar. Det blir lätt ett åsiktstvång. Viktigare än att du sköter jobbet väl är att du har – eller i alla fall uttrycker – rätt åsikter.
Är avslutningsorden på en tolv sidor långt underkännande av – värdegrunder…

En bok jag rekommenderar alla (åtminstone) styrande i kommunen att läsa.

Margaret Thatcher lär ha sagt:
”Power is like being a lady – if you have to tell people you are, you aren´t”

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Lite blandat…

Alla tänkande människor har fel då och då. Det ligger i det prövande och ständigt omprövande tänkandets natur. Bara de fega och de opportunistiska har alltid rätt, de som avvaktar tills en trygg majoritetsuppfattning utformats och därefter ansluter sig.

Vet inte hur jag ska förklara det – men mina tankar hamnar ofta i Vingåker. Som när jag läser:
”Fallenhet för välbefinnande är lika ärftligt som kroppslängd och intelligens, vilket har bevisats i studier av tvillingar som skilts åt vid födseln.
Men också när jag läser:
Faktum är att det är lättare att finna ett logiskt mönster i det man vet om man inte vet så mycket.”

Stefan Sauk – är det alltid en fröjd att lyssna till – tänker jag när jag tittar på hans videor på Youtube. Denna gång länkar jag till en video där han för fram åsikter och synpunkter jag helt sympatiserar med.
Mer blir det inte denna trista coronasöndag…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

PRO Vingåker

Jag har på olika sätt blivit inblandad i vår lokala PRO-avdelning – först då genom att medlemmar har framfört ”gnäll” till mig över hur föreningen agerar. Du kan gott läsa det som ”att de kunde göra det mycket bättre”. Vilket har fått mig att så småningom börja intressera mig för ”saken”…

Ett av de bästa sätten att få en inblick i en förening är ett besök på deras nuvarande hemsida – så det gjorde jag denna morgon – och fann:

Och det som fanns att läsa – förutom en lista över föreningens styrelse – var detta:

Det kan jag förstå – för vår lokala PRO-förening åstadkommer just ingenting som förmedlar en mötesplats för gemenskap, personlig utveckling, glädje och hälsa.
Om man nu inte är av den sorten att man tycker att medlemsträffar som huvudsakligen bjuder medlemmarna på ”kaffe med tilltugg”, lotterier och emellanåt en stunds underhållning av en ”sjungande gitarrspelare” eller som senast en ”Bondkomiker från Norrköping” – är vad man anser svarar upp mot det påståendet.
Det tycker inte jag…

Men jag är av den bestämda åsikten att en (egen) spirituell, kreativ och underhållande hemsida är ett utmärkt sätt att skapa en eftertraktad mötesplats för att skänka besökarna en möjlighet till ”personlig utveckling & glädje”.
Och dessutom en alldeles förträfflig plats (möjlighet) att föra ut och marknadsföra föreningens olika lokala aktiviteter och information från styrelsen.

Vilket fick mig att härom kvällen åstadkomma en av mig ”påhittad” hemsida för föreningen (PRO-ving) som tydligt visar den stora fördelen med att ha en egen lokal pro-hemsida jämfört med den som man nu är ansluten till via PROs riksorganisation.

På en sådan – egen hemsida – kan man vara betydligt mer personlig, den kan vara synnerligen aktuell – ha dagliga uppdateringar – det går t ex att göra egna bildspel och i övrigt förstås illustrera sina aktiviteter med bilder.

Jag har till den lokala pro-styrelsen översänt möjligheten att (på internet då) besöka min påhittade hemsida i ett försök att därmed försöka intressera PRO-Vingåkers styrelse att förändra föreningen från en smått sovande sådan – till en levande, kreativt sprudlande förening – som brinner för just det de säger sig göra under rubriken – ”Välkommen till PRO Vingåker”.

Jag väntar med viss nyfikenhet på hur styrelsen kommer att agera…

En aning tveksam är jag…
Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Känna stolthet?

Nedanstående rubrik försatte mig i funderingsläge – om Vingåker…

…och det tog en stund innan jag frågade mig själv om det ens är/var möjligt. För – en kommun i sig själv kan inte utföra någonting som kan förtjäna stolthet – men det kan dess ledning och kommuninvånarna (tillsammans) möjligen åstadkomma.
Funderade jag på en lång stund, och har väl ännu inte riktigt kommit överens med mig själv om jag tycker den tanken stämmer…

Nåväl – stolthet – vad betyder egentligen det? Frågade jag mig själv och har väl någon slags diffus känsla av hur jag vill beskriva den saken.
Men ville veta mer direkt och vände mig till Herr Google – där jag bl a fann dessa rader:

Hur används ordet stolthet?

  • Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter och romaner.
  1. Killarna är fostrade i en miljö där det finns en otrolig stolthet för Skellefteå AIK.
  2. Det är en av de vackraste epistlar om stolthet jag vet.
  3. Ett faktum som väcker stolthet i båda klubbarna.
  4. Så det är klart jag känner en stolthet att ha lyckats.
  5. Det är därför med stolthet jag noterar att mina ungdomar efter artonårsdagen lärt sig fördelarna med både måttfullhet och njutningen i ett glas vin av högre kvalitet än det som ryms i boxarna.

Duger gott som underlag för nya funderingar:

1 – Ungdomarna är fostrade i en miljö där det finns en otrolig stolthet för Vingåkers kommun.
2 – Har inte läst episteln, och inte heller läst någon sådan om Vingåker och har därför ingen egen åsikt om den frågan. Så här långt.
3-4-5 – Ett ”jag” kan känna stolthet över ”ett faktum”.
Finns det några sådana faktum från Vingåker som får oss ortsbor att känna stolthet över?

Efter en kort överläggning med mig själv:
1 – stämmer inte alls
3-5 – Har jag ingen egen erfarenhet av men känner tveksamhet…

Och hamnar så småningom i rubrikens ”måste man tro på något”.
Och hamnar så först hos mig själv och jag konstaterar att ”jag tror på mig själv – jag har – och kommer att – fixa det här”.
Som då gärna kan tydas – att jag har ordnat mitt liv så jag (i alla fall) kan känna – förnöjsamhet vid tanken på vad jag uträttat och min egen kommande framtid.

En känsla – om framtiden – jag inte alls har om Sverige som nation.
Men Vingåker då?
Och konstaterar att ”om Vingåker tror jag just ingenting” och kan heller inte finna något som väcker minsta känsla av – stolthet.
Vare sig om mig själv eller vår kommun…

Men det påverkar mig inte det minsta – enär – jag trivs med både mig själv och med Vingåker som kommun.
Bra nog – så här på ålderns höst…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Köpmangatan…

Du, sa Clemens, det där med att rusta upp centrum i Vingåker blir inte lätt, för det är som Susanne Oom Samuelsson säger, att handeln i stort har genomgått omfattande strukturomvandlingar och det påverkar så klart även Vingåker.
Jo, svarade jag nickade medhållande, och jag lade till någonting om att ”Om man nu kommer till Vingåker för att besöka Outlet så kommer man väl hit i första hand för att man är shoppingsugen och då antar jag att Outlet har hela svaret på den saken.”

Och vi blev sittandes i små funderingar över om vad som i dag erbjuds de shoppingsugna på Köpmangatan, eller i centrum, och kunde inte komma på någonting alls. För all del – slottet nämndes – och det kan nog locka besökarna någon enstaka gång men knappast vid varje besök. Och den smått märkliga förhoppningen om att en restaurang i slottet på något sätt skulle bli en framgång kunde vi inte tänka oss.

Man kan inte sminka en gris, säger Susanne Oom Samuelsson i intervjun i Kuriren, och vi vågade oss tro att hon därmed menade intrycket besökarna fick av Köpmangatans utseende, men kunde inte framför oss se minsta förhoppning om att den saken skulle kunna förbättras – för det är ingen sak som kommunen själv kan påverka utan beror ”väl på om fastighetsägarna finner det motiverat att bekosta en upprustning”.
Och det fann vi inte vara troligt om nu inte där plötsligt dök upp en grupp affärsmän som kunde tänka sig att öppna verksamheter om Köpmangatan förändrades betydligt.
I dag kan ju ingen anse att det är en gatstump som attraherar någon.

Kuriren skriver: ”Centrums utveckling har länge varit en stötesten i Vingåkers kommun. Nu tas ett nytt nappatag för att göra centrum mer attraktivt.”

Attraktivt för vem? Frågade vi oss, men fann inget svar…

En fejkbild som egentligen visar svenskarnas förtroende för sitt eget land. Ur Fokus.