Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Stolt?

Det finns mycket man – som människa – kan känna sig stolt över.
Det finns – väl? – också en del saker man som människa kan bli fundersam över. Konstaterar jag för mig själv – där jag också konstaterar att det finns för mig – saker jag inte begriper mig på.
Vilket då ofta försätter mig i ”funderingsläge” där jag hos mig själv försöker hitta orsaken till mitt oförstående.
Vad är det jag inte begriper?
Som när jag i AB läser den här rubriken.

Jag har sedan i går kväll inte kunnat bli av med frågan till mig själv över vad Darin – som jag inte har en aning om vem han är – bygger sin stolthetskänsla på.
Så här före lunch denna tisdag vill jag tro att ”känna stolthet” bygger på att man själv uppfattar att det man gör ”är något bra, rent av föredömligt” – en uppfattning man är säker på delas/förstås av andra – så att man har anledning att känna stolthet över sig själv.
Läser på nätet – synonymer på ordet stolthet:
värdighet, självaktning, hederskänsla, prestige, högfärd, högmod, prydnad, attraktion, glädjeämne.

Jag känner att jag måhända kommer att flyta ut i märkliga utsagor – så jag känner behov av att formulera mig som det påstås att man gör hos vårt lokala publicistiska föredöme – Katrineholms-Filuren – ”Vi ljuger aldrig men publicerar emellanåt en del osanningar”.

Nåväl – det kanske inte direkt är en osanning – men nog vill jag tro att de flesta svenskar inte är homosexuella och – som jag – inte finner just det som något speciell anledning att känna stolthet över.
Jag vill också tro att de flesta/många svenskar – nå, i alla fall jag – är ointresserade av andra människors sexuella läggning.
(Jag tolerera nog allt – med tvekan kring pedofiler och nekrofiler)

Och får mig att igen försöka förstå grunden till Darins stolthet. Kan det vara så att han själv känner en stark lättnad över att han vågat ”komma ut” som homosexuell?
Som inte uppskattas av ”alla” och där några av dessa ”alla” ställer till besvärligheter för personer med den läggningen.
I så fall unnar jag honom det.

Och lämnar ämnet eftersom jag inte tror mig kunna förstå känslan av att vara stolt som bygger på att man är homosexuell.

Men kommer inte riktigt loss eftersom jag då hamnade i politiska funderingar. Kring ordet ”alla” du läste. Om jag nu förstått saken rätt så är det så att bland dessa ”alla” finns medlemmar i föreningar som hyllar nazismen.
Du vet de där som har en stor Hitler-idol-bild på framträdande plats i sin klubblokal. Vilket får mig att utföra en smula grävande journalistik på nätet.
Och får snart vidimerat att hos en del lokala ”Gayklubbar” har man som idolbild – Ali Baba.

PS – Givetvis finns det saker som jag själv är stolt över – som att jag sedan länge – inte betalat för att läsa någon av de stora tidningarna – eller innehar tv…

(Han med dom 40 rövarna)

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Lingon…

Rårörda sådana – i form av sylt – har fått mig att fundera lite över mig själv och att jag låtit mig förföras av lågt pris utan att ”tänka efter” om lågprisvaran ger mer valuta för pengarna än den ”jämförbara andra”.
Av en händelse kom jag nyss på att så är inte alltid fallet.
Jag äter varje morgon en rejäl portion havregrynsgröt vars egen smak, anser jag, behöver förgyllas med ett par skedar – rårörd lingonsylt.

För ungefär ett år sedan blev jag uppmärksam på att den sylt som Ica säljer under eget märke var en så där sex,sju,åtta kronor billigare än den ”Felixburken” jag tidigare under många år köp. De båda fabrikaten står bredvid varandra i hyllan så det var lätt att se…

Eftersom jag inhandlar en syltburk i veckan, och är skaplig på huvudräkning, konstaterade jag snabbt att här fanns pengar att spara.
En så där 30 spänn i månaden.
En tanke jag aldrig tidigare brytt mig om vid mina besök vid Cityhallen. Jag köper det jag vill ha utan att kolla prislappen…

Så kom det sig att när jag i måndags skulle köpa mig en ny burk rårörda så var Icas (egna) syltburkar slut i hyllan. Varpå jag förstås tog en av den andra sorten – den gamla vanliga.

Redan vid den första skeden gröt hajade jag till – rejält – Felix-sylten vad ju f så mycket godare – konstaterade jag och slevade förnöjt i mig resten av gröten. Och bestämde mig bums att återgå till ”den gamle”.

Så fick jag för mig att jämföra burkarna. Hm, Ica-burken innehåller 750 gram sylt, Felixburken 800 gram.
Förklarar väl en del prisskillnaden, tänkte jag vid det efterföljande frukostkaffet. Men skillnaden i smak gör att jag återgår till ”Den gamle gode Felix”.
Pengar är inte allt…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Skämmas?

Det förs fram (ut) från många håll att vi ”vita människor ska skämmas för vår – överlägsenhet”. Det är knappt jag vågar skriva det ordet.
Hur som haver – denna morgon blir jag sittandes i funderingar över hur jag ska ta till mig de här raderna – som jag läser i ett inlägg hos DGS:

Varför ska vi i västvärlden, eller den vita världen, ha dåligt samvete för att vi har det bra? (min fetmarkering)
Vi har det bra för att vi har jobbat hårt. Vi har utbildat oss, vi har anammat bra idéer som har främjat ekonomisk och vetenskaplig utveckling. Rikedomen har inte ramlat ner från himlen.

Om folk i de delar av världen, där man inte har det lika bra, ska fixa sina samhällen måste de kanske ändra sitt sätt att tänka. De kanske måste ändra sin politik. De kanske måste kritisera sin egen kultur, till exempel islamisk fundamentalism. De kanske måste anstränga sig.
Ja, kravlösa allmosor från den vita mannen kanske till och med kan förlänga fattigdomen i dessa länder.”

Vill du ta del av hela inlägget kan du göra det – här

Vet de om att de måste anstränga sig?
Att ansträngningar lönar sig.
Att de själva har ansvaret för sin belägenhet.
Har någon förklarat den saken för dem?

Det vill jag väl tro att ”någon” har gjort.
Varför har de då inte ansträngt sig?
Begriper de inte sammanhangen?

Jag har inte kunskaper nog för att ge mig själv ett svar på frågorna.

Ingen annan heller – verkar det.
Så vi kör väl några välgörenhetskonserter till…