Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Käbbel…

Är ett ord som vår nuvarande statsminister Löfven har använt sig av då han ansett att oppositionen har varit lite för frågvis. Kom jag att minnas då jag i kväll i Kuriren läser att moderaterna i Vingåker – lite spydigt så där – ger det lokala S en litet tjyvnyp – genom i artikeln säga ”vi tackar S för att de genomför moderat politik”.

Jag är inte så insatt i lokalpolitiken men vad jag förstår av artikeln kommer nu S med politiska förslag till kommunfullmäktige som är likadana som M tidigare kommit med – men som då röstades ned av den S-ledda majoriteten.

Socialdemokraterna vill kalla dessa reformer för sina men den som kan läsa ser att Moderaterna la fram dessa förslag i sin egen budget för flera år sedan medan Socialdemokraterna då röstade nej. Moderaterna välkomnar reformerna och kan prestigelöst säga tack till den styrande majoriteten för genomförandet av den moderata politiken oaktat vad de kallar den.”
Säger Anna Lejon (M) och Charlotte Prennfors (M) i artikeln.

Jag har nog en viss förståelse över att det emellanåt blir lite politiskt käbbel även i lilla Vingåker. Jag vill nog tro att om jag vore lokalpolitiker i Vingåker (Gud förbjude) skulle kunna vara en smula käbblig och skulle nog inte trivas i rollen som opposition och sitta i KF utan att få just något av det man vill genomföra för att majoriteten tycker annorlunda. Då får man nog lätt tanken att vilja ge igen genom att käbblas lite…

Det käbblas också lite på Facebook-gruppen ”Vingåkers Nyheter” – mest mot mig då – eftersom jag är den ende där som för fram ”åsikter”.
Och blir då emellanåt förstås påhoppad av t ex ”godhetsknarkande personer” .
Då kan det hända som här – att jag och Janne Bergström kallas boomers – som när vi bjäbbar emot villhjärnorna kan få mothugg som ser ut så här: (Skärmbild)

(En boomare eller boomer är född mellan 1946 och 1964. Och kan av yngre generationer betraktas som bakåtsträvande och omsprungen – skriver Språktidningen)

Herr Larsson har så här långt varit svarslös på den frågan…

För övrigt noterar jag med viss förtjusning att ”räkneverket” för ”bloggen” i dag har passerat 125-tusen besök.

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

11/9 2020

Är för mig en dag bland många andra, i alla fall i skrivande stund så där någon timme för lunchen. Har hunnit läsa en hel del kloka saker som skrivits på mina favoritbloggar och, som det emellanåt sägs – alternativa media. Mest påverkad till sinnet är jag förstås efter att ha läst fredagens Fokus.

Som vanligt blir det då så att jag en stund vankar omkring – otåligt – är nog det rätta ordet – innan jag sätter mig ner i favoritfåtöljen med en mugg kaffe och inväntar mitt – funderingsläge…

Som förstås, lite smygande så där, anländer och förser mig med små uppslag om både ”stort & smått”. Men också ibland hamnar i ett läge som handlar om mig själv – och en förvåning över denne person.
Du får ett exempel:

Först hamnar jag i en stunds tankeutbyte med mig själv hur jag nu ska fortsätta skriva. Där sidan ”skriv det du vill föra ut” – vinner…
Hm , det är väl inte alltid så klokt och väl genomtänkt alla gånger, men det har ju aldrig tidigare hindrat mig.
Med en irriterad fnysning (kan jag berätta) fräste jag när jag läste rubriken ”Hur f-n kan någon anse att en skattelättnad på 125 kr i månaden kan falla in under beteckningen – sjujäkla?”

Förutom hos våra gravt underbetalda riksdagspolitiker då – menar jag – som själv är i den ekonomiska belägenheten att 125 kr (bara) har/får den påverkan på min livssituation att jag t ex. kan inhandla en extra flaska vin i månaden.
Vilket jag tidigare förstås kunnat göra utan denna lilla skattelättnad…

Men innan jag han gå vidare med den tanken viskade han bakom vänstra örat ”Feministerna då?”
Jo, det har länge förundrat mig att våra högljutt pådrivande feminister inte befinner sig främst på barrikaderna med att utropa sin avsky för islam och dess märkliga syn på – kvinnor?
Nu läser jag ju inte damtidningar, eller ser på tv, så jag är ju inte helt säker – men jag kan inte påminna mig att det har funnits något sådant upprop i de media jag själv tar del av.

Så nästa – om koranbränning.
OK, om jag skulle få för mig att känna ”nu vill jag bränna en koranbok föra att visa – vad f-n det nu kan vara” inte skulle jag få för mig att söka tillstånd från polisen för att göra det.
OK – tänk så att jag också kände att jag ville få lite lokal uppmärksamhet för detta mitt bokbränneri. Tja, skulle jag fundera, ska jag nu välja bilparkeringen utanför Coop/systembolaget eller Tennisparken?
Där beslutet nog skulle bli – varför inte båda?
Jo, så får det bli – tänkte jag – för jag vill ju hamna i Kuriren.
Så jag skulle förstås ge redaktionen en hint.
Har ju sedan länge känt en brinnande lust att bli en Vingåkerskändis…

Ser man på f-n – av detta (skojeri) blev det ett tankehopp till – Vingåker – och den lokala FB-gruppen ”Vingåkers Nyheter” där jag är tämligen flitig deltagare med inlägg.
Som inte gillas av vissa medlemmar som starkt ifrågasätter att jag då tar mig friheten att skriva i så obskyra ämnen som – politik.
”Vad har det med Vingåker att göra?” skriver de (mest kvinnor) argsint – och framför att de har blivit medlemmar främst för att få ta del av ”vad som händer på byn”.
Jag har förstått, eller i alla fall tycker mig förstå, att det där med ordet ”händer” mest ska tydas som lokalt skvaller.
Inget ont i det – man får ha olika åsikter.

Eftersom just inga medlemmar inkommer med vare sig skvaller eller åsikter om läget i kommunen – fyller jag emellanåt på med lite ”egna funderingar blandat med humor” för att inte gruppen ska tyna bort av syrebrist.”
Det har mottagits – så där…

Nåväl, som jag nu känner, jag lär inte i framtiden bli någon vidare aktiv medlem eftersom jag -som blev tvångsansluten av en bekant – fortsatte att vara medlem enär jag tänkte ”Härligt – äntligen en plats där vi kan mötas i intellektuella samtal”.
Mitt uppvaknade kan illustreras så här:

För övrigt vill jag framföra min förtjusning över intervjun med Anneli Bengtsson i gårdagens Kuriren. Hon utstrålade i sina svar en härlig entusiasm över Vingåkers framtid…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Förebilder…

Vad jag tycker mig förstå är det tämligen vanligt att människor – har någon annan person – som en slags förebild. Som att småpojkar har Fantomen, Tarzan eller Robin Hood som sina hjältefigurer de kan se som någon slags person de gärna skulle ”vilja vara”.
Hur små flickor såg på den saken har jag ingen aning om. Men om jag får fantisera lite så kanske de skulle vilja vara en ”prinsessa”…

Jag kan inte minnas att jag som barn hade någon sådan där manlig förebild att se upp till. När mina kompisar mest sprang om kring och fäktades med låtsassvärd satt jag hellre på biblioteket i Västerås och läste i böcker. Eller gick långa skogspromenader med familjens hund.

Introvert redan då, tänker jag när jag skriver detta, medveten om att min svåger, psykologen, har förklarat för mig att det är en tydlig sida av min ”personlighet”.

Men så fick jag då plötsligt en slags förebild när jag idag såg den här bilden av skådespelaren Gene Wilders.

Jag ska nog inte försöka mig på att precisera vad jag själv ser i bilden men den säger mig ”en sådan person skulle jag vilja vara”.
Det är någonting i samspelet mellan ögonen och leendet…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Humorlöst…

Är ordet som poppade upp inom mig (om Vingåker) denna onsdagsmorgon när jag såg den här skylten som finns publicerad på en FB-sida i USA. Och som fått många positiva kommentarer – där en kvinna bl a skriver så här:
It’s a joke – a little humor to lighten up these dark times.
Thank you Gov. Haley.
South Carolina is proud of you.

OK, med viss tvekan måste jag väl erkänna (för den här textens skull) att bland mina många fördomar finns den att ”kvinnor har ingen humor” och rubbas då lite när det visar sig att ”Gov. Haley” är en kvinna.

Jag undviker att gå vidare vad gäller denna min fördom och låter mig i stället, sällskap med en mugg kaffe, hamna i funderingar kring varför varför man inom kommunen Vingåker verkar vara så stirrande ängsliga för att det minsta gå utanför det politiskt korrekta.
Humor är lika frånvarande (inte minst inom kommunens skrivna värdegrund) som att få se en Sverigedemokrat på en Nobelmiddag i stadshuset.
I alla fall sedan det där med ”En promille kan inte ha fel” togs bort.

Så, frågar jag mig själv, kan den här ”kommunreklamen” egentligen vara menad som ett försök att visa humor? Man vet ju aldrig…

OK – i min ”värld” använder vi gärna ”Dum som en ko” vid vissa tillfällen om en person. Och börjar så småningom ana att den/de som åstadkommit denna reklambild för Vingåker – vill tro att korna ska förmedla intrycket av landsbyggd – inte att få betraktarens tankar att hamna i ordet – smartaste. Som väl är det som är det viktigaste ordet i budskapet.
Om det är så man har tänkt/velat hos de beslutande inom kommunen borde de måhända ha använt en annan bild som bakgrund.
Detta om detta…

För att återgå till ordet – humor. Jag har frågat mig runt bland mina vänner och bekanta om de har något förslag på hur kommunen skulle kunna marknadsföra sig. Ingen vet – för ingen kunde peka ut exempel på vad där finns för oemotståndligt inom kommunen som – landet runt – kan tas emot med ett leende och måhända även med öppna armar.

Om där nu inte finns något kanske man kan skapa något – funderade jag. Och och hamnade i det totalt omöjliga ”Sveriges roligaste kommun”.
Emellanåt får jag sådana märkliga mentala, rent av sjukliga, upplevelser inom mig.
Den här gången förmodligen utlöst av den finurliga humorn i skylten i South Carolina.

Vad, förutom den totala bristen på humor, förhindrar att ”Vi i Vingåker” sätter upp liknande skyltar på några platser inom kommunen – frågade jag mig själv.
En kort stund – innan det goda kaffet återställde mitt tänkande till ett mer normalt läge…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Miljöpartiet…

Får stå där som rubrik, om jag nu inte under skrivandet finner på annat. Och, som vanligt hamnade det där efter en av mina stunder av – fundering. Som orsakades av att jag hos FB-gruppen ”Vingåkers Nyheter” i ett meningsutbyte tidigare i dag, av min motspelare fick omdömet att han anade att jag hade ”kommunistiska böjelser.”

När jag läste det (med ett leende) mumlade jag till mig själv att ”jag har förstås en och annan mental brist – men ingen så grav att den kan få mig att rösta på Vänsterpartiet”.
Eller Miljöpartiet lade jag till en nanosekund senare eftersom jag är fullt medveten över att jag tycker ännu sämre om det partiet än om V.

Då har vi måhända löst frågan om varför MP hamnade i rubriken…
Men också av den anledningen att partiet hamnade i mina funderingar nu på kvällskvisten då jag såg att jag snart måste fylla på mitt vinförråd.
Och en tanke slog mig:
Är det inte lite märkligt, frågade jag mig själv, att miljöpartiet inte har tagit upp frågan om att Systembolaget ska läggas ned?

För – om det är något som inte är närodlat – så är det ju allt vin som importeras till Sverige. Jag själv dricker gärna vita viner från Nya Zeeland. Ett par tusen mil bort.
Min vanliga åsikt är den att ”Miljöpartister brukar ju föra ut märkligare fantasier än jag” så jag är fortfarande en smula förundrad över denna uppenbara tankemiss av MP.

Det vara bara det – för stunden…