Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Journalister…

Kom jag att tänka på denna tisdagskväll. Förmodligen för att jag läst så många kritiska texter om våra svenska journalister – och speciellt då dem som jobbar på våra stora tidningar, men även hos lokaltidningarna och (inte minst) de på tv.
Vill du få ett exempel på vad jag skriver om så klicka på länken till Jens Ganman i högerspalten på första sidan hos www.nattgöken.se

En gång i tiden var jag själv en stolt journalist, viftade ofta och gärna med mitt ”presskort”, enär jag var fylld av någon slags stolhet över att kunna kalla mig – journalist. Som jag såg det då – ett hedervärt yrke – som fick viss beundran från omgivningen.
Va? Jo, jag var dum i huvudet redan på den tiden…

Nåväl, lika stolt var jag över att ha varit långvarig medlem i Publicistklubben – platsen för gräddan av jourrnalistkåren. Gick på alla dess möten och sneglade förstulet på ”de stora och kända”.
Och tuppkammen växte ytterligare ett stycke när jag (på 1980-talet) ombads att bli medlem i den förnämliga organisationen Sveriges Tidskrifter.

Det tog inte så värst lång tid innan den tuppkammen började sloka, styrelsen bestod av gamla stötar till chefredaktörer på tidningar som HSBs ”Vår Bostad”. Jag och de hade klart olika syn på vad man kunde göra med sin tidning…
Efter tre år tackade jag för mig.

Det gjorde jag också hos Svenska Journalistförbundet som jag också kom på kant med eftersom jag hade en helt annan syn än organisationen vad det gäller att ”göra tidning”.
1983 klev jag ur.
Hos publicistklubben blev kvar ett par år till.

I dag är det inte så många kvar som anser att journalistyrket är något att se upp till. Och de stora media, och tv, får ”på käften” mest varje dag. Och med rätta anser jag – som vrider mig av olust inför vad jag kan ta del av i tidningsväg…
Numera inhämtar jag den viktiga information jag vill ta del av – huvudsakligen från bloggar och alternativa media.

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik Media

Tänk utanför…

…boxen – är ett vanligt förekommande påstående (floskel) där de som säger det (oftast) inte själv har minsta förslag att komma med. Men andemening bakom är väl att den som gör det då ska finna något som leder till framgång av något slag.

Men ”boxen/lådan” är ofta tom…

Men något som inte är tomt det är ditt huvud, borde inte vara det i alla fall. Vilket betyder att du förmodligen har lösningen där – om du bara tänker efter lite grand. Ibland är det löjligt enkelt att komma på det – om du koncentrerar dig på frågan vad är det jag vill ska ändras?
Jo, jag vet att några nu kommer att vrida sig av någon slags olust – men det får jag ta – när jag nu ger dig ett exempel på hur en enda tankeändring blev till en lysande framgång. (Håll ut – jo jag har berättat om samma sak för några år sedan)

1976 blev jag erbjuden jobbet som redaktör för Kennelklubbens medlemstidning – Hundsport. En tidning vars innehåll då var (minst) sju gånger tristare än – f-n – där jag tappade tråden men det var något om Miljöpartiet…
Men precis som MP var tidningens innehåll pekpinnigt (som hundägare måste du…) blandat med hyllningsartiklar om SKK: styrelsemedlemmar. Av tidningens 28-tusen läsare (medlemmar) fanns just ingenting underhållande att läsa. Vad jag gjorde var bara att tänka ”I stället för att innehålla en massa förmaningar ska vi nu i stället berätta för läsarna: Hur kul det är att vara hundägare”.
Och det gjorde jag och mina frilansande skribenter…

SKK hade aldrig arrangerat egna resor – ens till sina egna hundutställningar.
1978 arrangerade (jag/redaktionen) en hundutställning i staden Leewarden i Holland tillsammans med färjeföretaget Tor Line. Båtresa från Göteborg till Amsterdam. Bra hotell i Amsterdam, bussar för transporter, företagsbesök som t ex Delft Porslin osv.
355 resenärer fick vi med oss som var synnerligen nöjda med denna 5-dagarsresa.
Hundsports förtjänst var 200 kr/resenär.

Vilket gav oss – som man säger – blodad tand – och tjejen på redaktionen föreslog ”ska vi inte se till och erbjuda medlemmarna en Hundsportsjacka?” Klart vi skulle – en slags tålig grön vildmarksjacka blev det – med en Hundsportslogga på.
3500 – sålde vi under första året. Och ”vi” tjänade 300 kr på varje…
Vi – i det fallet var SKK – som fick hela förtjänsten.
Vilket var räddningen för en 1976 konkurshotad förening.

Styrelsen hatade mig – kanske mest för att gjorde det här (och annat) utan att fråga dem ”om lov”.
Några av dem kanske också för att jag ”förstört” deras tidigare så fina tidning.
1979 redovisade Hundsport en upplaga på 66.600 exemplar.

Enligt en undersökning jag lät göra (3000 medlemmar tillfrågades av ett utomstående företag) visade det sig att 82 procent av dem var med i SKK enbart för att få tidningen.
Vilket jag förstås berättade för styrelsen,

1980 hade jag fått nog av träskallarna och sa upp mig.

Jag har berättat denna ”historia” för ett par politiska partier och andra organisationer och menar då att de givetvis (också) kan förändra sina ständiga pekpinniga floskelaktiviteter till något som får väljarna/medlemmarna att le brett…
Tänk så kul det är att bo i Vingåker…

Va?
Nä – jag har dragit mig tillbaka…

Kategorier
Media

Kuriren‚

Jo, jag menar Katrineholms-Kuriren, blev jag nyss påmind om i ett mejl där tidningen berättar för mig vilka artiklar som är mest lästa på kkuriren.se vilket försätter mig i funderingsläge.
Här är rubrikerna:
– Ännu ingen gripen för skjutning på Norr
– Tre bilar i ny olycka på Vingåkersvägen
– Flera olyckor i halkan – busslinjer ställs in
– Videon avslöjar – Gripne mannen plågas med snö
– Skottlossning väcker oro på Norr
– Här åker Oskar skridskor på vägen
– Helene fixade sommarstuga – av en gammal Kabe
– 20-åring misshandlad under fest som urartade
– Ishalkan slår hårt mot busstrafiken
– Status quo i Byggtekniks tvist med Kärnhem

Så hamnar jag i något som förmodligen kan beskrivas som – små grubblerier – som på mitt ovårdade språk jag använder när jag pratar med mig själv – klart kan skrivas ut som ”Vem fan vill läsa sånt?” (Speciellt om man bor i Vingåker? – lägger jag till)

En utsaga som helt bygger på mitt eget totala ointresse av att läsa sådant tidningsinnehåll. Som, vad jag förstår av information från annat håll (alternativa medier) delas av allt fler Kuriren-läsare – eftersom jag där får information om att Kuriren ”går allt sämre” och att läsarna blir färre.
Tidningens chefredaktör har nyligen (i tidningen) berättat att antalet annonser minskar.

Hur vet jag då vad Kuriren skriver om? Jo, jag beställde en digital prenumeration i november för att få lite koll på min ”nära omgivning inför Jul- och Nyåret”.
Och, ska jag väl också erkänna, för att få tips och underlag (om Vingåker) för att skriva om på den här platsen. Och det är det glest av…
En prenumeration jag avslutar vi nyåret .

PS – jag själv prenumererar på två tidningar – Fokus och Grönköpings Veckoblad (Sveriges enda veckotidning som utkommer en gång i månaden)