Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Från nätet…

Jag märker att jag själv börjar hamna i ett läge där jag blir allt mindre intresserad av att ta del av skriverier om covid-19. Där några vänner och bekanta medger att de känner likadant
Men när vännen Åke förser mig med små ”citat” kan jag inte låta bli att delge er dem…

”Dödligheten i covid-19 ökar raskt med stigande ålder. För dem som är 80 år eller äldre är risken att dö runt 10 procent. En betydande risk, med andra ord. Men intressant nog dör en nästan exakt lika stor andel av dem som är över 80 varje år i alla fall, fast av helt andra orsaker. Det visar sig att dödligheten i covid-19 följer den förväntade dödligheten i olika åldersgrupper hand i hand. Att leva har alltid inneburit en risk för att dö, en risk som – föga förvånande – ökar ju äldre man blir.”

Så det kan bli…

”Många av dem som dör av covid-19 hade antagligen dött ändå, säger Sir David Spiegelhalter vid Cambridge University Det innebär inte att coronaviruset inte kommer att resultera i en överdödlighet, men det kommer att bli en betydande överlappning mellan de som dör av covid-19 och de som hade dött i alla fall, säger han.
Detta, menar många, bör man ha i åtanke innan man stänger ner hela samhällen för en smitta som kanske inte är dödligare än en vanlig influensa, för att skydda människor varav ett hyfsat stort antal hade dött i alla fall.”

Minsann, funderar jag, där fick jag i alla fall några rader att fundera lite över denna söndagskväll…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

SD irriterar…

Tycker jag mig förstå efter att under så lång tid märkt hur de andra partierna beter sig i sin samvaro med Sverigedemokraterna.
Ännu mer synligt är att SD på något sätt är ett ”mediernas hatobjekt”. Speciellt då – tycker jag – märks det hos AB och Katrineholms-Kuriren.

Att jag kom för mig att börja skriva några rader om det är en ”ordväxling” mellan ABs Lena Mellin som skriver en – av elakhet – rent illvillig krönika under rubriken:
Jimmie Åkessson, vart tog du vägen?

…där jag på Facebook läser Åkessons svar:

Kära Lena! Jag saknar dig också.
Som du säkert har noterat (du nämner det själv i din text) befinner sig Sverige och världen i kris. Människor dör, sjukvårdssystem är överbelastade, företag slås i spillror och människor tvingas ut i arbetslöshet. Att du, trots allt detta elände, ägnar mig en tanke är förstås smickrande, men just nu har vi faktiskt viktigare saker att bekymra oss om.

Svaret på din fråga är: Sölvesborg.

Lena, jag är medveten om att många inom ditt skrå är tämligen ointresserade av vad som sker utanför Stockholms tullar, men vi som bor här lever och frodas trots ert ointresse. Ännu är vi inte lika hårt drabbade av coronakrisen som ni där uppe, men som du vet är vi lite efter här på landet.

Om du känner att detta brev inte riktigt stillar din oro, är du hjärtligt välkommen att höra av dig. Jag har alltid tid för dig. Just nu har jag och övriga i oppositionen, av hänsyn till läget, sänkt konfliktnivån ganska mycket. Jag är säker på att du förstår, och jag är lika säker på att du istället hade skrivit en riktigt arg text om jag inte agerat på det sättet. Det är trots allt ditt jobb, att i varje situation hitta fel på såna som jag.

Lena, vi tar oss genom detta tillsammans! När vi besegrat den här besten lovar jag att vara tillbaka med besked.
Jag ska inte göra dig besviken.
Jimmie

Besviken, funderar jag, borde jag inte bli rejält besviken på mig själv som sitter här och känner små känsloryck av skadeglädje när jag tar del av:

Den socialdemokratiska tidningen Aftonbladet fick under 2019 ett dramatiskt tapp i sin annonsförsäljning. Annonsintäkterna var nästan 20 procent lägre jämfört med 2018.
Även den vänsterliberala tidningen Expressen tappar annonsintäkter. Nu tvingas man spara mer än 100 miljoner kronor för att kompensera för de bristande annonsintäkterna.

Nu är det coronaviruset som orsakar nästa smäll. Enligt en enkätundersökning som branschorganisationen TU – Medier i Sverige har gjort kan flera svenska mediehus förlora uppåt 50 procent av sina annonsintäkter i år.

Vår lokala storhet – Kuriren – hade för kort tid sedan en krönika där chefredaktören berättade att tidningen (av ekonomiska skäl) behövde minska sina utgifter och därför minska ner på personalstyrkan med ett 20-tal personer.
Annonsörerna sviker Kuriren till förmån för ”sociala medier”…

Eftersom du antagligen är nyfiken – Nej – jag är känner mig inte besviken på mig själv utan ser nog i skrivande stund mera ut som på denna ”ungdomsbild” på mig…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Eftertankar…

Efter att jag tidigare i dag – hos nattgöken.se – publicerat vad Johan Westerholm skriver hos ledarsidorna.se om politikernas bristande agerande (hanterande) av den svenska sjukvården blev jag nyfiken på att få veta ”hur många respiratorer finns det i Sverige?”.

Och gjorde förstås vad man gör när man bli nyfiken – jag googlade frågan. Jag har kanske slarvat lite i min sökning men kan inte finna något siffra som visar exakt antal. Men läser i alla fall:
På Socialstyrelsen har man ingen överblick över tillgången på respiratorer i landet.
– Där är det regionerna som arbetar med säkerställandet av intensivvårdsplatser, omfallsplanering, prioriteringar och möjligheten att använda andra lokaler för olika typer av vård, utbildning av personal och så vidare, säger Johanna Sandwall, krisberedskapschef på Socialstyrelsen.

I tidningen Ny Teknik (19/3 2020) vet man bättre:
1993 fanns totalt 4 300 respiratorer i Sverige, varav 900 inom militären och 2 100 extra i förråd. Tjugofem år senare, 2018, var de bara runt 570, varav 40 inom militären och noll i förråd.
I Sverige finns i normalläget 526 intensivvårdsplatser, enligt den senaste rapporten från Svenska intensivvårdsregistret.

Jaha – då vet jag lite mer om den saken.
Men hittar också en annan artikel som jag finner synnerligen intressant – det är DN som under rubriken:
Skrotat totalförsvar ger sämre beredskap mot pandemi
bl a skriver:
För 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme.

Det som inträffade åren 1991–2002 var att Sverige tog freden för given i och med Sovjetunionens upplösning och Sveriges inträde i EU. Genom riksdagens försvarsbeslut 1992, 1996 och 2000 rustades både det militära och det civila försvaret ner.
Hela 93 procent av arméns förband avvecklades – inklusive de 35 fältsjukhusen.

– Fältsjukhusen var en fantastisk resurs. Man investerade miljarder i dem. Men allt det slängde man på soptippen eller skänkte bort till andra länder – inget sparades, säger Sten Lennquist. Han är pensionerad professor i katastrofmedicin vid Linköpings universitet.”

Det var som fan…


Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Nya tider för…

…de svenska politikerna. Tänkte jag nyss när jag såg den här memen du kan se nedan.

(En meme (uttalas meem) är ett internetfenomen bestående av en bild, gif-fil eller video med en tillhörande kort text.
Innehållet i en meme kan skilja sig beroende på vem eller vilka målgruppen är, men syftar ofta till att uttrycka en viss känsla eller relatera till andra kända internetfenomen. Det vanligaste är att använda redan tagna bilder på kändisar eller slumpmässiga bilder funna på nätet som sedan sätts i en humoristisk kontext.
En meme sprids viralt på internet från en person till nästa – t ex via Facebook Spridningen uppkommer i regel för att betraktaren kan relatera till känslan memen ger eller bara tycker att den är underhållande och vill dela den vidare till sina vänner.)

OK – då vet vi det om memes – som är en företeelse som blir allt vanligare och där allt fler blir duktigare på att ta fram dem.
Jag citerar från nattgöken (21/3):
”Människor i offentliga positioner i Sverige är inte överdrivet vana vid att ta ansvar. Våra politiker har likaså vant sig vid att kunna göra vad som helst, förskingra vad som helst, men ändå gå helt ansvarsfria till nästa toppjobb. Så beter sig inte experter; så beter sig ett frälse.”

För egen del tror jag att detta ”frälse” kommer att få det allt svårare att komma undan med sina ”friheter” då dessa allt oftare förekommande memes sakta men säkert kommer att nöta bort deras arroganta och oansvariga sätt mot oss medborgare.
Jag menar då här huvudsakligen människor i offentliga positioner på riksnivå.
För – som det brukar sägas:

En bild kan säga – väljarna – mer än 1000 ord…

Det är inte bara memes som visar att det är något av en ”folkresning” på gång, tänkte jag när jag läser vad Patrik Engellau skriver hos DGS. Där texten slutar så här:
Tänk om det gick så långt att svenska folket inser att det faktum att det har tappade förtroendet för dessa ledare inte beror på att folket består av imbecilla populister utan på att ledarna inte förtjänar förtroende. I bästa fall får vi då, hur det nu ska gå till, ett nytt demokratiskt system där kandidaterna till de politiskt beslutande församlingarna består av personer som folk lärt sig att ha förtroende för i stället för anonyma men lydiga partimedlemmar som de statsfinansierade partierna beslutat sig för att belöna med ett hyggligt betalt mandat.

Inlägg som läses av över hundratusen unika besökare – en skara som växer.
Eller vad Stefan Hedlund skriver…
När pandemin väl är över kommer vi att möta ett landskap präglat av förödelse, närmast att likna vid en kombinerad medicinsk och ekonomisk tsunami. Utöver många som avlidit och än fler som varit svårt sjuka, kommer vi att möta statsfinanser i ruiner, omfattande arbetslöshet, utslagna företag, kaos inom utbildningssektorn och mycket mera. Det kommer då att finns en betydande uppdämd vrede, och ett stort behov av att utkräva ansvar.

Ytterligare en droppe som urholkar stenen…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Men varför då?

Är det ofta jag frågar mig när jag i de stora tidningarna (för all del – även i Kuriren) läser om ”märkligheter”. Som denna dag då jag i Expressens nättidning läser en artikel om en ”galen kvinna” som (enligt Expressens rubrik) spridit skräck under en flygresa så att planet tvingades återvända till avreseplatsen.

Det kan väl av någon tyckas märkligt att just den saken inte är det som upprör mig något särskilt (nåja) utan att det som fick mig att börja skriva dessa rader är att jag i artikeln kan läsa:
”Efter kaoset anslöt två stridsflygplan som eskorterade planet tillbaka.”

Hur jag än försöker – jag får inte ihop det. Varför finner journalisten det vara värt att ta med i sin text? Vad skulle dessa eskorterande stridsflygplan tänkas kunna uträtta?
Kan det vara så att den (som jag kan tänka mig är fallet) om flyg totalt ovetande journalisten ”tänker:
Det måste kännas tryggt för de övriga flygresenärerna ifall den ”galna kvinnan” skulle komma lös igen för då kan något av stridsflygplanen skjuta ner passagerarplanet”.

Jag vet inte – och erkänner gärna att jag själv ofta är ”totalt ovetande” om hur man som journalist ”tänker” på Expressen.
Eller på övriga media…