Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Lokalpolitik

Citerat…

Vissa saker jag läser försätter mig i – funderingar. Jag använder hellre det ordet är att påstå att jag – tänker. Det får vara som det är med den saken – vad det än nu är – så njuter jag av det. Och så gott som varje kväll ger jag ett par timmar åt – vad det nu är – i sällskap med ett glas vin. Efter det sover jag min goda sömn…

I kväll kommer jag att fundera över de här raderna:

”När vår statsminister anklagar Sverigedemokraterna för att vara rasister och nazister, skulle man önska att väljarna (också socialdemokrater) insåg att det är han som är destruktiv, inte Sverigedemokraterna. Det är inget mindre än en politisk katastrof när politiker i första hand ägnar sig åt att skända sina politiska motståndare. Att de pekar ut vad de uppfattar som andras moraliska defekter, höjer ju på inget sätt deras egen moral.

Invektiven är ett språkspel. Stefan Löfven (han är inte ensam) har ett antal ledord som för honom pekar ut Sverigedemokraterna som nazister (om han nu själv tror på sitt påstående är omöjligt att avgöra). Resultatet av detta sätt att föra politisk debatt ser vi i dag.
Sverige har blivit ett mycket obehagligt för att inte säga frånstötande land, för de medborgare som vill använda vilka ord de vill och fritt uttrycka sin åsikt. Den offentliga debatten är starkt censurerad, lögnaktig och styrd av mobbare – ständigt beredda att skända den som säger något som de inte gillar – oavsett om det är sant eller inte.”

Skrivna av Karl-Olov Arnstberg.

Som också skriver:
”Vilka är det då som går runt och skändar sina medmänniskor? Det enkla svaret är att dessa personer varken är intresserade av vem den andre är eller vilken skada de tillfogar honom eller henne i den personens verklighet. De befinner sig i ett ideologiskt styrt språkspel. De ser inte medmänniskor som man måste behandla med omtanke och varsamhet utan de ser politiska fiender som till snart sagt vilket pris som helst måste förgöras. Dels måste de fås att hålla käften men framför allt måste deras potentiella roll som opinionsbildare förstöras, därför att de har fel budskap.”

Och så kommer jag nog en stund att tänka – Så bra att vi har bättre politiker än så i vår kommunpolitik…

Man blir aldrig för gammal för att lära – nytt:

Numera heter det inte impotent.
Det heter – ståndshandikappad…

Lägger du till ”för” där hamnar du hos dem som Arnstberg skriver om…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Vingåkersdansen…

…verkar vara det som kommunen sätter fram som det mest ”kända” om Vingåker. Eller hur jag, som inflyttad, nu ska tolka äpplet uppe vid rondellen.

För egen del har jag ingen som helt kunskap om denna lokala storhet – och gjorde förstås som man gör då – googlar. Läser hos Wikipedia:

Vingåkersdansen är en svensk folkdans för en kavaljer och två damer. Dessa benämns vänsterdam och högerdam. Dansen skapades 1843 av balettmästaren Anders Selinder, går i 3/4-dels takt och är tämligen komplicerad med elva turer.

Damerna är rivaler, som tävlar om kavaljerens gunst. Damerna gör upprepade grimaser gentemot varandra. Kavaljeren bemödar sig om att behandla damerna lika, utan att favorisera den ena framför den andra.”
Vilket du kan beskåda på Youtube i den här uppvisningen

Hamnar i en stunds begrundan om där möjligtvis kan finnas någonting ”annat” – som på ett mer modernt sätt – skulle kunna symbolisera Vingåker.
Har konfererat med vänner bosatta här i Mälardalen (de flesta i Stockholmstrakten) men ingen av dem känner till ”någon dans från Vingåker” – däremot ortens ”Outlet”.

Hm – Folkdans tillskrivs i perioder och på olika platser i världen stor betydelse för nationalidentiteten varför den ofta förknippas med högtider viktiga för nationalstaten.

Jo, den tanken gillar jag, liksom dansen där uppe vid rondellen…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Ny flagga?

Nja, jag menar inte att Sverige som nation ska skaffa sig en ny flagga utan rubriken bygger på en liten fundering jag nyss fick vid lunchfikat.
Det kom sig nämligen så att jag – som så många andra svenskar – har satt upp en liten svensk flagga på lämplig plats på huset. Jag har faktiskt, så här i efterskott, inte helt klart för mig varför jag gjort det.
Enklaste förklaringen är väl att jag ville visa omvärlden att ”här bor en svensk”.

Nu kom jag vid fikabordet att fundera lite över att jag – då – förmodligen ansåg att det var bra av något skäl. Kanske rent av för att jag var lite stolt över att att vara svensk.
Fick i dag anledning att ifrågasätta det. På grund av att flaggan, inköpt i somras för förmånligt lågt pris hos Biltema – hade blåst sönder så illa att jag för några dagar sedan plockade ner den för att den var så ful. Och närde ett tag en liten slumrande tanke av att jag nog skulle köpa en ny flagga.

Det blir nog ingen ny flagga uppsatt, i alla fall inte nu, för jag kunde inte övertyga mig själv om att jag fortfarande är så där överväldigande stolt över att vara – svensk.
För att vara lite mer direkt – jag tycker att Sverige missköts å det gruvligaste – av obehagliga rikspolitiker i en synnerligen märklig regering… (min snälla version)

Om Vingåker som kommun har en egen flagga kan jag tänka mig att sätta upp en sådan – bredvid en norsk. För att hedra min mamma…

Tänkte jag – och tog en pepparkaka till…