Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Nya tider för…

…de svenska politikerna. Tänkte jag nyss när jag såg den här memen du kan se nedan.

(En meme (uttalas meem) är ett internetfenomen bestående av en bild, gif-fil eller video med en tillhörande kort text.
Innehållet i en meme kan skilja sig beroende på vem eller vilka målgruppen är, men syftar ofta till att uttrycka en viss känsla eller relatera till andra kända internetfenomen. Det vanligaste är att använda redan tagna bilder på kändisar eller slumpmässiga bilder funna på nätet som sedan sätts i en humoristisk kontext.
En meme sprids viralt på internet från en person till nästa – t ex via Facebook Spridningen uppkommer i regel för att betraktaren kan relatera till känslan memen ger eller bara tycker att den är underhållande och vill dela den vidare till sina vänner.)

OK – då vet vi det om memes – som är en företeelse som blir allt vanligare och där allt fler blir duktigare på att ta fram dem.
Jag citerar från nattgöken (21/3):
”Människor i offentliga positioner i Sverige är inte överdrivet vana vid att ta ansvar. Våra politiker har likaså vant sig vid att kunna göra vad som helst, förskingra vad som helst, men ändå gå helt ansvarsfria till nästa toppjobb. Så beter sig inte experter; så beter sig ett frälse.”

För egen del tror jag att detta ”frälse” kommer att få det allt svårare att komma undan med sina ”friheter” då dessa allt oftare förekommande memes sakta men säkert kommer att nöta bort deras arroganta och oansvariga sätt mot oss medborgare.
Jag menar då här huvudsakligen människor i offentliga positioner på riksnivå.
För – som det brukar sägas:

En bild kan säga – väljarna – mer än 1000 ord…

Det är inte bara memes som visar att det är något av en ”folkresning” på gång, tänkte jag när jag läser vad Patrik Engellau skriver hos DGS. Där texten slutar så här:
Tänk om det gick så långt att svenska folket inser att det faktum att det har tappade förtroendet för dessa ledare inte beror på att folket består av imbecilla populister utan på att ledarna inte förtjänar förtroende. I bästa fall får vi då, hur det nu ska gå till, ett nytt demokratiskt system där kandidaterna till de politiskt beslutande församlingarna består av personer som folk lärt sig att ha förtroende för i stället för anonyma men lydiga partimedlemmar som de statsfinansierade partierna beslutat sig för att belöna med ett hyggligt betalt mandat.

Inlägg som läses av över hundratusen unika besökare – en skara som växer.
Eller vad Stefan Hedlund skriver…
När pandemin väl är över kommer vi att möta ett landskap präglat av förödelse, närmast att likna vid en kombinerad medicinsk och ekonomisk tsunami. Utöver många som avlidit och än fler som varit svårt sjuka, kommer vi att möta statsfinanser i ruiner, omfattande arbetslöshet, utslagna företag, kaos inom utbildningssektorn och mycket mera. Det kommer då att finns en betydande uppdämd vrede, och ett stort behov av att utkräva ansvar.

Ytterligare en droppe som urholkar stenen…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

18 mars 2020

Någon gång ska man ju stiga upp ur sängen om morgonen, tänkte jag nyss, där jag – alldeles för tidigt om du frågar mig – satt vid köksbordet med min frukost och stirrade ut över de gråmulna omgivningarna. Ett envist regn fortsatte sitt droppande och jag förundrades över att en molnig himmel kan innehålla så mycket vatten.

Eftersom det var tidig morgon, utan andra förpliktelser än att senare bädda sängen, ingen fru eller barn att ta hänsyn till, kunde jag unna mig nöjet att ta reda på hur mycket vatten det finns i moln. Jag vaknar, inte bara för tidigt, jag vaknar också – alltid – nyfiken.
Alltså så här är det – berättar SMHI:

”Moln består vanligen av mycket små vattendroppar. Det finns även moln som består av iskristaller eller en blandning av vattendroppar och iskristaller. 

Molndropparna eller kristallerna är så små (radie omkring 5 mikrometer) att deras fallhastighet blir mycket låg, bara några cm per sekund. Till skillnad mot de millimeterstora regndropparna eller snöflingorna, som faller mot marken med några m/s, så svävar molndropparna länge, länge.

Om vi till exempel samlar ihop alla dropparna från en kubikmeter luft i ett Cumulonimbus (bymoln, åskmoln) får vi ungefär ett gram vatten. Detta kan verka vara litet, men ett typiskt Cumulonimbus är stort.
Antag att vi har ett Cumulonimbus som är tio km högt och vid basen är en gånger en km. Volymen av detta moln är då 10 miljarder kubikmeter, och alla dess molndroppar väger sammanlagt 10 miljarder gram.
Det motsvarar 10 miljoner kg eller 10.000 ton vatten.”

Men – varför försvinner inte molnen när det regnar? SMHI igen:
Förklaringen ligger i att nya molndroppar hela tiden bildas och att ny fukt tillförs samtidigt som vatten förs bort när det regnar. Vattenångan i luften kondenserar till nya molndroppar och ny vattenånga tillkommer från omgivningen.

Jaha, tänker jag, och får en vag känsla av att en stor del av den mängden hamnar på Vingåker. I alla fall denna onsdagsmorgon.
Ansåg jag vid återpromenaden från datorrummet till köksbordet.
Där jag igen hamnade i funderingar kring det här med tidiga morgnar.

På den tiden (1960-1967) när jag körde spårvagn i Stockholm var det hur naturligt som helst (för mig alltså) att stiga upp 03.45, en snabb fika med ostmacka, en kort sväng med hunden (för att frun i huset skulle kunna koncentrera sig på sönerna som skulle till skolan och inte behöva känna stress av en hund som behövde gå ut) för att 05.11 kunna köra ut spårvagnen från vagnhallen och börja dagens nöje (jo, jag älskade att köra spårvagn/Mustanger) att ta hugade resenärer – dit de nu ville åka.

Mustang…

Efter att spårvagnstrafiken lades ner 1967 blev det gymnasiestudier och jag blev därefter kontorsmänniska mellan 08-17. Vilket inte så där jättebra passade min ”intellektuella läggning” (lite skryt där) vilket fick mig att starta min första tidning år 1973.
Så småningom blev det så att jag själv bodde i Tyresö i södra Stockholm medan redaktionen hamnade vid Brommaplan i den norra delen.
I dag är jag säker på att ”vår” Greta skulle titta ogillande på mig när jag berättar att det – varje arbetsdag – innebar en timmes bilåkande (åt varje håll) genom ett Stockholm där bilköerna på Essingeleden var synnerligen sega…

I en sådan (Opel GT 1974) färdades jag…

Så här på ”gamla dar” blir jag en smula förvånad över mig själv och att jag då var så jämrans noga med att var den som var först på jobbet. Vilket gjorde att jag ”måste” gå upp extra tidigt om morgnarna.

Numera anser jag att detta var väl ett skoningslöst sätt att börja sin dag. Till vilken nytta?
Nå, jag lärde mig så småningom att börja jobba ”hemifrån” vilket innebar att jag sakta men säkert försköt min arbetstider – till allt senare tid på dygnet. Fram emot ett avslut vid midnatt så där.

Jag är ju pensionär och behöver egentligen inte gå upp före lunch – men det har blivit så att mitt sömnbehov har minskat till runt 5-6 timmar per natt vilket i samarbete med min nyfikenhet har gjort att jag oftast sitter där vi köksbordet vid 06.30-tiden och tittar ut över ängarna mot Hacksta-Ö.
Och njuter av livet – en ny spännande dag väntar ju…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Kan någon täppa till truten på Tegnell?

Vår statsepidemiolog Anders Tegnell, som alltså ska representera Sveriges högsta kompetens inom smittspridning, upphör inte att förvåna. I förra veckan påstod han att ”ingen vet om det är säkrare” att skolelever som rest i corona-drabbade områden hålls hemma under inkubationstiden innan de återgår till skolan. Nu för han sitt resonemang till en helt ny nivå, när han i en intervju i Expressen kommenterar det faktum att vissa företag och myndigheter låter sina anställda arbeta hemifrån för att minska risken för smittspridning. Man kan tycka att detta är något som borde glädja en epidemiolog, eftersom det är en åtgärd som underlättar för samhället att få kontroll över smittan. Men icke. Tegnell bekymrar sig nämligen över att det skapar bristande jämlikhet:

–Det finns ju en aspekt i det här som liksom handlar om jämlikhet och lite sådana aspekter också. Det är ju vissa grupper i samhället som kan göra på det här viset, men inte alla. Och hur ska vi liksom få till det så att det blir på ett bra sätt så att vi fortsatt har en jämlikhet i samhället och att alla har samma chanser att liksom att hålla sig friska? Jag tycker man bör tänka igenom konsekvenserna av den typen av beslut ganska brett innan man tar dem.

Det är svårt att tro att man hört rätt.

Vilken uppgift tror Tegnell att han har i detta läge? Är det att se till att så få som möjligt sprider covid-19, eller är det att sprida smittan lite extra, så att fördelningen mellan olika yrkesgrupper blir rättvis?

Jag tillhör själv en yrkesgrupp som garanterat inte kommer att kunna arbeta hemifrån de kommande veckorna – jag är läkare. Och jag är innerligt tacksam över att det finns företagsledare och chefer som vågar fatta svidande beslut i syfte att minska smittspridningen i samhället. Tack för att ni åsidosätter era intressen, ekonomiska och andra, för att avhjälpa en situation som blir allt mer krisartad. Tack för att ni minimerar risken för att någon som riskerar att bli väldigt sjuk utsätts för virusexponering. Tack för att ni gör vad ni kan för att jag och mina kollegor på sjukhusgolvet ska slippa välja vem som ska få den sista respiratorn. Att vi har en statsepidemiolog som inte förstår vikten av er insats kan jag bara beklaga. Och jag önskar djupt och innerligt att någon snart täpper till truten på Tegnell. I det här läget är han faktiskt livsfarlig. Bokstavligen.
Malin Kim
(som du kan läsa mer av under rubriken Kulturminnet i högerspalten hos nattgöken.se)

Statsepidemiolog Anders Tegnell under press…