Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Manligt och kvinnligt…

Du, sa hon, du måste köpa ett nytt och större fat att ha under din Kalla för när du vattnar den får den ibland för mycket vatten så det rinner igenom urnan och ut på glasfatet under den. Ibland blir det så mycket vatten att det rinner ut på golvet…

– Aj fan, sa han, det har jag aldrig märkt.

Men det hade hon, sa hon, och påpekade att hon då torkade upp vattnet på golvet utan att säga något om det.

Så blev det att de for de sju milen till handelsträdgården i Flen för att köpa ett fat av en storlek som passade under urnan och med högre kanter runt om för att kunna fånga upp vattnet.

– Problemet är löst, sa han, och pekade på det tegelfärgade fatet med sina höga kanter. Den perfekta formen – och dessutom billigt…

– Problemet är inte alls löst, sa hon med visst eftertryck, och tittade runt bland de övriga faten i det ganska stora utbudet. Och kunde konstatera att där inte fanns ett fat av samma fabrikat som urnan där hemma.

Han såg frågande ut – och började argumentera för att just detta fat var den perfekta lösningen på ett inte allt för stort mänskligt problem.
Rätt form till rätt pris!

I den kvinnliga världen är två sådana argument lika med noll inför det viktiga och avgörande tredje…
– Det är fult!

– Vafan har det med saken att göra, tänkte han i bilen på återvägen hem.

Men senare kom han på att han älskar henne i alla fall…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

En ny favoritskribent…

Har jag upptäckt att jag fått genom att läsa Göteborgs-Posten. Anna Björklund heter hon och hon skriver bl a – i de krönikor jag hunnit läsa – så oerhört klokt och rakt om – kvinnor och kvinnlighet.
Du får här de tre krönikor jag just läst:
Alexander Bard-gate är trött och förutsägbart
– Det är kvinnorna som startar drev på internet
Den kvinnliga vänskapen är brutal

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Skolsnack

En sådan skön dag…

Tänkte jag just före lunchtid efter att ha startat denna söndag med en lång runda bland de bloggare (och annat) jag följer i min dator. Så mycket intressant jag fått att fundera över. Andra tittar på teve, läser Kuriren (eller AB) eller annat de förstör sina dagar med – jag funderar. 😉

Länge över vissa saker – som när jag hos DGS läser:
”Amos Oz anses som Israels främste författare och är ofta nämnd i Nobelprissammanhang. Efter jihadattacken mot Tvillingtornen år 2001 skrev han essän ”Hur man botar en fanatiker”.
Ett av fanatikernas kännetecken, konstaterar Oz, är avsaknaden av humor. (min fetmarkering)
Framför allt kan de inte skratta åt sig själva.
Om talibanerna kunde skoja om sin egen religiösa dogmatism och inskränkthet skulle de inte vara talibaner.
Den dag en fanatiker lär sig skratta åt sig själv är han botad.”

En perfekt beskrivning av våra lokala skolfanatiker – du vet de där med sin ”värdegrund och iver att på varje punkt lyda de regler skolverket pådyvlat dem med.”
Tänkte jag när jag brett flinade åt det här klippet:

Liksom åt det här…

Du får en bild till – menad som ett slags förtydligande över hur jag upplever tillvaron när jag resonerar med vissa personer om våra lokala skolor.

Solen skiner så gott och Madame förskönar min trädgård – dags att bjuda henne på lunch!