Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Slottsrestaurang?

”Restaurangen i Säfstaholms slott är fortfarande utan krögare. Efter en misslyckad upphandling förra vintern, då det inte kom in ett enda anbud, var kommunen i våras i kontakt med en intressent. Men innan ett avtal kunde skrivas på kom corona och intressenten drog sig ur. 
Nu vill kommunen upphandla restaurangen på nytt.”

Hm, för all del, tänkte jag när jag läste i Kuriren om kommunens nya försök att få slottets restaurang att öppna igen. Man ska ju gärna hylla den som inte ger upp, så låt oss göra det ett tag. Tänkte jag också – innan jag blev lite mer konfunderad i mina tankar när jag i Kurirens artikeltext läste:
– Vi måste gå ut bredare och annonsera i branschtidningar och dagspress. Förra gången nådde vi ut för lite och tiden för att lämna in anbud var för kort, säger kultursamordnaren Ulrika Di Martini Brakel.
Kraven på den framtida restaurangverksamheten kommer i stort sett vara samma i nästa upphandling.

Det var den sista meningen där som väckte, funderingar, enär jag minns hur kommunen (enligt mig) gravt misskötte den förra upphandlingen – som jag läste om i Kuriren – och förbluffades över galenskaperna som fanns i upphandlingsreglerna (plus, vill jag tro) personliga galenskaper tillagda av förre upplevelsechefen.

För att få lite mer kunskap om den kommande upphandlingen har jag därför från kommunen, i ett mejl sent på söndagskvällen, begärt ut det förra ”upphandlingsunderlaget” – och här vill jag sticka in beröm till kommunen – för tidigt denna måndag fanns allt i min e-postlåda…

I den förra upphandlingen skrevs:
Syftet med restaurangverksamheten är att skapa ett attraktivt utbud av mat och cafésortiment. Förväntningarna på den nya restaurangverksamheten är höga, dels vad gäller omfattning och variation i utbudet, dels på en ökad kvalitetsnivå.
Och dessutom:

Café- eller restaurangen skall vara öppen enligt följande:
Tisdagar-fredag kl. 11.00–18.00
Lördag-söndagar kl. 11.00–16.00

Så hamnar jag i okända trakter enär jag inte vet om detta även kommer att finnas med i den kommande upphandlingen. Antagligen – om jag nu ska hänvisa till ”Kraven på den framtida restaurangverksamheten kommer i stort sett vara samma i nästa upphandling.

Jag själv har varit företagare sedan 1973 då jag startade mitt första ”tidningsförlag” och sålde mitt sista i december 2012.
Alla lönsamma.
Med detta vill jag antyda att jag har viss erfarenhet av att driva/sköta (mindre) företag där jag som mest hade sex anställda (plus många frilansande skribenter) – även om jag på visst sätt förstår att det är skillnad på att driva en restaurangrörelse jämfört med att ge ut – månadstidningar.
Men en gemensam sak finns det – för att lyckas med sitt företag måste man kunna ”ge kunderna vad de vill ha”.

Och det är jag säker på – att en sådan kompetens måste man förvänta sig att en rutinerad ”krögare” har. Men, det som får mig att tvivla på att slottet ska lyckas engagera en ”sådan kompetens” – är frågan till mig själv – ”Finns det verkligen kundunderlag i Vingåker för att hålla en restaurang som lever upp till”:
Syftet är att skapa ett attraktivt utbud av mat och cafésortiment. Förväntningarna på den nya restaurangverksamheten är höga, dels vad gäller omfattning och variation i utbudet, dels på en ökad kvalitetsnivå.
(Det är ju inte precis så att det saknas konkurrens när det gäller restauranger i Vingåker)
Det har jag svårt att se framför mig.

Öppet – Året om?
Dessutom Med den tvingande ”ryggsäcken” att:
”Anbudsgivaren ska till anbudet bifoga en skriftlig beskrivning av sitt förslag till genomförandet av café och restaurangutbud.

Anbudsgivaren ska beskriva sitt planerade utbud i cafét. (inte min felstavning) Anbudsgivaren ska bifoga en två veckor lunchmeny som man planerar att servera under juni månad. Lunchmenyerna ska var prissatta.

En veckas kvällsmeny (för en restaurang som antas stänga kl 18.00?) under november månad ska även bifogas anbudet. Menyn ska vara prissatt för att beställaren ska se vilken prisklass anbudsgivaren förväntas arbeta inom.

Anbudsgivaren ska beskriva sina tillagningsmetoder och produkturval med fokus på kvalité, miljö och hälsa.”

Du – bara en idiot – utan minsta kunskap om hur det är att driva ett privat företag kan åstadkomma någonting så erbarmligt.

Om man som jag – startat ett antal facktidningar – var tanken då att jag med det jag vill bjuda läsarna att ta del av – var sådant jag (som chefredaktör) trodde att de vill läsa om”. Och gjorde läsarna det så prenumererade de – och annonsörerna strömmade till.
Erbjuder man läsarna en tidning med (för dem) intressant innehåll – hållet i en personlig stil – i en för läsarna i en välkomnande miljö (Layout) och du får en lönsam produkt. Lätt som en plätt…
Samma tanke gäller för den som driver en restaurang.

Men – en tillsatt redaktör – för t ex vår kommuntidning tvingas skriva om sådant som kommunen vill få ut.
Oavsett om någon vill läsa det.
En jävla skillnad det.

Får jag så runda av med – som det sägs – ”den siste idioten är ännu inte född” – om en tid får vi vet hur det är med den saken i Vingåker…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Om experter…

OK, jag kan kanske anses vara en smula tjatig i mitt beröm över bästa boken i min bokhylla – ”Tänka snabbt och långsamt” – men hoppas att du klarar att ta del av ännu en sak – som i mitt fall befäster en av mina fördomar:
”Experter litar jag inte på”.

Och ännu mindre är jag beredd att tro på allt de säger efter att ha läst ett kapitel i boken som handlar om övertro (på just experter – som generellt inte har mer rätt en en chimpans som kastar pil).
OK – jag läser:

”I en studie av patienter som dog i intensivvård jämfördes obduktionsresultaten med den diagnos läkarna hade ställt medan patienter ännu levde.
Läkarna hade också fått ange hur säkra de var på sin diagnos.

Resultatet: läkare som var helt säkra på sin diagnos innan patienten dött hade fel i 40 procent av fallen.”

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Så fjantigt…

Tänker jag när jag ser en här nedanstående bilden i Kuriren som visar hur vår lokaltidning illustrerar en av sina artiklar. Kuriren är inte alls ensam om att ”bildsätta” sina artiklar på det sättet. Och, kan jag erkänna, jag har som redaktör för egna tidningar betett mig på samma sätt.
Vilket jag så här i efterhand måste ta med under den här rubriken.

Skärmdump från Katrineholms-Kuriren

”Solen skiner och det är glada miner vid det symboliska ”spadtaget” vid Djulö backar. Skiner gör också Pär Knutsson, vd för Sjötorpshus, och Göran Dahlström (S), kommunalråd, som greppar spakarna på en gigantisk grävmaskin och flyttar lite grus.
Här ska fyra parhus växa fram, med fyra bostadsrätter på 71 kvadratmeter i vardera.”

Det är ju lätt förståeligt att Per Knutssons är glad över att hans företag har fått jobbet att uppföra de här husen. Men jag, som tidigare luttrad chefredaktör, suckar lite över att Göran Dahlström så tydligt visar sin lusta att få dra fördelar av händelsen.
OK, hade han stått vid sidan av grävmaskinen hade jag möjligtvis tittat på bilden utan att reagera.
Varför, frågar jag mig, ska Dahlström nödvändigtvis sitta på förarplatsen i grävmaskinen?
Har Dahlström – egentligen något som helst med bygget att göra?
För all del, jag kanske personligen saknar förmågan att se detta husbyggande som något så betydelsefullt att man måste låta en mediakåt kommunalråd hamna i bildcentrum.
Nå, på något sätt gynnar det säkerligen tidningen.

Du noterade väl att det är två personerna på bilden som bär skyddshjälm – men inte han som borde ha det…

Ibland är människor lite fjantiga – även jag…

För all del Aftonbladet kan de också…

Syns ju tydligt att de gör…
Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Otydligheter…

Finns det gott om, tänkte jag när jag på AB:s nättidning ombads svara på den här frågan:

Kan lätt missförstås, i alla fall av mig, som kommer att fira jul som vanligt – dvs svaret blir ett Ja – med tillägget att det betyder att (jag som vanligt) inte kommer att fira jul alls.
OK – hakar lite senare upp mig på ordet ”fira” och att en noggrann i svenska språket skulle kunna anmärka att ”firar man inte jul på ett sedvanligt svenskt sätt så firar man väl inte julen utan (som i mitt fall) avstår från att fira den”.

Av ren nyfikenhet låter jag herr Google ge mig synonymer på ordet – fira:
”högtidlighålla, hylla, gratulera, lyckönska, uppvakta, hedra, ge fest för, fetera, celebrera; prisa, berömma; festa, rumla; (vard.) skolka, ta sig ledigt”.
Vilket får mig att med litet leende bestämma mig för att min beskrivning av ordet fira då blir ”ta sig ledigt”.

Då vet vi det – och jag som just håller på att läsa (den bästa boken av alla i min digra bokhylla) – Tänka snabbt och långsamt – är upp är därmed över öronen fylld av bevis över hur ”jävla korkade vi människor är” – min privata uppfattning av bokens innehåll – där vi missförstår det mesta. (boken finns sedan 2014 på biblioteket i Vingåker och har fram till i dag utlånats 8 gånger)
Och låter nedanstående bild hålla med i utsagan: ”En bild säger mer än tusen ord” som ett tydligt bevis på den saken – att vi så lätt missförstår vad vi ser…

Ånej, din snuskhummer försök inte – du såg först – precis det jag trodde mig se…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Om vattenförbrukning

Har man just ingenting annat för sig kan man ju alltid kolla igen på senaste fakturan från Sörmlands Vatten var en tanke som slog mig denna morgon. Detta då jag mindes att jag tidigare ansett att fakturan vara en ”en aning hög”.
I dessa datoriserade tider är det förnämligt enkelt att i sin dator kunna kontrollera sina erhållna fakturor så det gjorde jag…
och fann att Sörmlands Vatten – som vad jag förstår – på fakturan ”uppskattar” min vattenförbrukning i stället för på något sätt fakturera efter verklig förbrukning. Nu kunde jag se att jag efter att betalt fakturan för perioden juli-augusti hade betalt för 31 kubikmeter för mycket.
31 kubik á 37.50 kr = 1162.50 kr – vilket fick mig att sända Sörmlands Vatten följande i ett mejl:
”Hej
Jag har tidigare varit i kontakt med er och påtalat att ni fakturerar mig för höga siffror vad gäller min vattenförbrukning – och fick då beskedet att
”Då rättar vi till det vid nästa faktura”.
Bra så – men vill med dessa rader försöka synkronisera våra olika vattenförbruknings-siffror. När jag denna morgon (1/9) kollar på vattenmätaren visar den 350.
Alltså en bit under de uppskattade 381 som står på den senaste fakturan – som jag betalt.Jag får för mig att ni överskattar vattenförbrukningen från en till åren kommen ensamstående man som:
– duschar (kort) 3-4 ggr/veckan
– använder tvättmaskinen 1 gång i veckan
– använder diskmaskinen 1-2 ggr i månaden
Givetvis en del ”toabesök” varje dag
Förutom det – brygger lite kaffe varje dag och kokar sin potatis/spagetti ett par gånger i veckan och vattnar sina fåtaliga krukväxter – sparsamt & sällan – tror jag att de (växterna) skulle beskriva det som.
Gräsmattan inte alls…

Ser nu med förtröstan fram emot en kommande sept-okt-faktura som är behagligt korrigerad – och som gärna får ta i beaktande att jag – 23/9 till 2/10 – befinner mig i Österrike vilket därför bör minska min vattenförbrukning i september en del.
(Även om jag inte riktigt har koll på damen som under den tiden ska sköta om mina krukväxter)
Med bästa hälsningar”
Och så mitt namn.

Om du av detta kan få för dig att jag ”gillar att skriva personligt hållna texter” även till företag och myndigheter – har du nog rätt.
Det finns en människa där borta.

Nåväl – förutom att Sörmlands Vatten levererar gott vatten är också deras kundservice förnämlig – för snabbt kom detta svar:”

Hej Bjarne,
Tack för ditt mejl.Från din föregående avläsning som vi fick den 27/7 på 345m3 så räknade vårt datasystem ut att årsförbrukningen då blir 58m3.

När jag lägger in dagens avläsning på 350m3 så räknar datorn om årsförbrukningen som nu blir 51m3. Förbrukningen baseras alltid på den senaste avläsning vi får från våra kunder, och korrigeras alltid på nästkommande faktura.”

Du ser – skriver man vänliga mejl får man vänliga svar – som denna gång även lärt mig att, jag och min vattenförbrukning, är under övervakning av ett datasystem.
Inget ont att säga om det…